torsdag 11 augusti 2016

Falu koppargruva!

Igår gav vi oss ut på en utflykt till Falu koppargruva! Barnen var spralliga och förväntansfulla när vi gav oss iväg i bilen! Vi skulle ju ner i en gruva! Och få se hur det såg ut i ett nytt landskap! Dalarna! Och det var roligt att se hur landskapet förändrades genom bilrutan! Efter några timmar i bil samt en matpaus var vi framme i Falun och kunde köra in i gruvområdet! 
Vi började med att köpa biljetter i receptionen/turistshoppen och fick reda på att det var mer än 2,5 timmar kvar tills vi kunde få gå den guidade turen nere i gruvan. Men det gjorde ingenting! Det fanns så mycket att göra ovan jord. Vi åkte en rundtur med ett litet "tåg". Vi körde vid sidan av den jättestora dagöppningen som uppstått under ett stort ras i slutet på 1600-talet, vi åkte förbi den äldsta byggnaden från 1600-talet, och linslageriet där alla rep tillverkades, de stora slagghögarna...en guide berättade lite då och då. Sen besökte vi gruvmuseet. Det var riktigt spännande. Man fick se och läsa om gruvans historia från allra första början när gruvan ännu var en myr och det var stenålder. Människor levde här redan 6000 f Kr. Koppar började brytas för ungefär 1000 år sedan och på 1200-talet började själva gruvan ta form och metoderna för brytning började förfinas. Det var mycket att läsa och spännande att få reda på hur viktig gruvan var för Sveriges ekonomi under stormaktstiden. Och om Dalarnas betydelse och om dalkarlarnas uppror mot Gustav Vasa och hur han fick bukt med dem. Barnen tittade mest på bilderna och det var spännande det också. Men ännu mer spännande var det att få testa en massa saker...att amputera på gammalt vis, gissa vad i naturen och av människan tillverkat som innehåller koppar, testa att klättra på stegar ner i gruvan, åka i en gruvkorg, smaka på nermalt berg...
Den stora dagöppningen Stora Stöten var fascinerande. Vi stod och tittade bra länge medan vi väntade på att det skulle bli vår tur att få ge oss ner i gruvan! 
Sen blev det vår tur och vi fick gå in igenom det här huset med zodiakens tecken (och några fler) för att komma ner i själva gruvan. De där tecknen var lite roliga. Barnen funderade, och jag också, på varför gruvans huvudtecken var tecknet för kvinnan. De äldsta tyckte det var könsdiskriminerande (sagt med glimten i ögat)! Men en guide gav oss förklaringen. När gruvan fick tecknet hade man ännu inte hittat på tecknen för metallerna som man använder idag. Man gav kopparen tecknet för planeten Venus eftersom kopparen är röd som kärleken. Järn har det manliga tecknet och andra metaller har andra tecken från planeterna. Så enkelt var det! 
Vi blev utrustade med hjälmar och regncaper och sedan fick vi börja klättra ner. 400 trappsteg ner i jorden och en massa spångar att vandra på i mörkret! Det var så spännande att fundera över hur det var förr i tiden, när man inte hade några trappor och ingen elektricitet heller. 
 I ett schakt hängde en stor hink. Den hissade man upp malmen i och på vägen ner fick de som skulle ner åka med. Åtta karlar fick stå på kanten på en fot och hålla i sig med en hand. För att komma av fick man sätta hinken i gungning och hoppa av när den kom tillräckligt nära kanten. Om man var extra våghalsig kunde man glida ner på repet som hängde bredvid. Alternativet var att klättra ner på stegar, smala och hala och med en fackla i munnen för att se. Minst lika farligt. Vi fick redan på att man började arbeta i gruvan när man var 14 år och att arbetstiden var 12 timmar om dagen, 6 dagar i veckan. Innan man blev 14 fick man arbeta ovan jord. Från 5 års ålder fick man börja hjälpa till med att till exempel sortera sten. Kvinnorna fick binda facklor och laga mat. Trots det hårda arbetet var det ett populärt arbete och folk kom från hela Sverige för att söka arbete. Anledningen till det var att man fick både lön, mat, kläder och husrum. 
I slutet fick vi prova på hur det var när mörkret var totalt...guiden släckte lampan... och vi fick stå där i mörkret! Spännande. Och så fick vi höra berättelsen om Fet-Mats som gick ensam ner i gruvan en kväll i slutet av 1600-talet, veckor innan han skulle gifta sig. Ingen visste att han hade gått ner och alla trodde att han hade dragit med en annan tjej. Men så drygt 40 år senare hittades en man liggande i en gruvgång som rasat igen. Man trodde först att han sov men förstod snart att han var död, helt bevarad och mjuk i kroppen. Man trodde att han legat i några veckor och folk fick titta på honom för att se om någon kände igen honom. Han gamla fästmö kom förbi och kände omedelbart igen honom! Hennes fästman Mats. Hon nu en gammal kvinna och han fortfarande ung, men död. Det bestämdes att han inte längre var en människa utan en mineral och han visades upp på museum. Först 1930 fick han en ordentlig, kristen begravning. 
'
Efter rundturen satte vi oss under tak, för det regnade och var så kallt igår, för att dricka kaffe och äta blåbärskakor! Vi satt vid de stora slagghögarna som låg framför fabriken där man tillverkar falu rödfärg. 
Innan vi gav oss hem tittade vi i det gamla linslageriet. Här tillverkade man alla rep av oxhudar. 10000 oxar om året gick det åt till alla rep. 

Vi hade en spännande och rolig dag! Nöjda och glada och lite trötta satte vi oss i bilen och gav oss hemåt igen! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar