tisdag 2 augusti 2016

Något håller på att gå sönder i Sverige!

Så säger två representanter för S. Och de menar att våra barn och ungdomar håller på att gå sönder. Och att vi måste agera nu. Unga människor mår dåligt. Och den psykiska ohälsan ökar. Var 4e person mellan 16 och 24 år lider av psykisk ohälsa idag. Och det är allra värst för unga kvinnor. Hela 57 % av de 15-åriga flickorna lider av psykosomatiska besvär.

Det låter ju inte alls bra. Vad kan det bero på?

1. Ökade krav i samhället.
2. Alla ska vara perfekta när det gäller utseende och det perfekta livet.
3.Mobbing i skolan och på nätet.

Debattörerna säger inte vad de själva tror men de säger att politikerna måste ta frågan på allvar.

Vad vill de göra då?

1. Skolkuratorer, skolhälsovården, lärare, föräldrar och andra vuxna är oerhört viktiga för att fånga upp unga som mår dåligt.
2. Det måste till fler skolkuratorer.
3. Unga som behöver hjälp av sjukvården måste få det snabbt och enkelt.
4, Frivilligorganisationerna måste få ökade ekonomiska möjligheter så de kan öka sin verksamhet och nå ut till fler unga.
5. Det behövs en kriskommission som måste få fram konkreta politiska åtgärder för att vända utvecklingen.

Det ska bli spännande att se vad som händer. Kommer en kommission tillsättas? Vad kommer den att komma fram till?

Det kan bli svårt att komma fram till något. Fler kuratorer. Fler frivilligorganisationer som tar emot samtal från unga som mår dåligt. Livskunskap på schemat?

I alla fall - en sak kommer man aldrig att komma fram till - man kommer inte att komma fram till att barn behöver föräldrar, sin familj för att må bra. Ett samhälle som separerar mor och barn redan vid 1 års ålder eller ännu tidigare om pappan ska vara jämställd, ett samhälle där alla barn fostras på institution från 1 års ålder tills de är stora nog att vara ensamma hemma vid ca 10 års ålder...det får nog räkna med att den psykiska ohälsan ökar. Och att kvinnorna tar mer illa vid sig...är det så konstigt egentligen? Kvinnor, flickor...de är ju gjorda för att vänta, föda, amma barn. När det tas bort, när drömmen om att bli mamma inte längre kan släppas fram på riktigt i ljuset...när allt man kan drömma om är vad man ska bli, vad man ska jobba med, att man ska göra karriär...då blir det nog lite ledset därinne. Men allt sånt går inte att prata högt om. För då krackelerar detta samhälle...och det går ju inte. För det är bra. I grunden är det bra. Bara vi får lite fler kuratorer och en kriskommission. Då ordnar sig allt. Kanske.




.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar