Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

måndag 12 september 2016

Nyblivna pappor...

...känner sig osynliggjorda i vården när de besöker mödravårdscentral, BB och barnhälsovård. För mer än en tredjedel är det så här. Det här har en forskare vid Karolinska institutet forskat fram. Det här är ett problem. Det är nämligen så att allt pekar på att föräldrar som görs delaktiga från början också tenderar att må bättre och ta ett större föräldraansvar när barnet är fött. Och forskaren tror att pappor osynliggörs eller ignoreras därför att jämställdhetsfrågor inte har prioriterats i vårdsystemet. Fast det kan också bero på attityder hos vårdpersonalen. För drygt 10 år sedan tyckte 30 % av BVC-sköterskorna att mammor var instinktivt bättre på att ta hand om spädbarn än pappor. 2014 var det tvärtom - 70 % av sköterskorna tyckte inte att mammorna var instinktivt bättre på att ta hand om spädbarn än pappor.

Ok, så här är det: det finns ingen forskning som visar att kvinnor på ett instinktivt sätt skulle vara bäst lämpade att ta hand om små barn. En förälder kan däremot bli bättre på att ta hand om barn om mer tid tillbringas tillsammans med barnet eller om mer stöd ges av vårdpersonal och omgivning. Därför är det viktigt att pappan också får samma uppmärksamhet som mamman. Och att pappan får stanna kvar över natten på BB så att han också kan påbörja anknytningen på en gång.

Så är det förstås. Det finns ingen forskning som visar att just mammor är bättre på att ta hand om spädbarn än vad papporna är. De råkar bara föda barn. En liten slump så där. Kunde lika gärna varit papporna. Fast så blev det ju inte genom en naturens nyck. Så vi borde behandla mammor och pappor exakt likadant. Uppmärksamma dem lika mycket. Bry oss om dem lika mycket. Rättvist ska det vara. Och på BB så ska förstås båda föräldrarna vara lika viktiga eller hur man ska säga. Turas om att hålla. Turas om att mata. Turas om att vila kanske. Och om det blir ont om plats på BB så kan väl lika gärna mamman åka hem och pappan stanna. Det finns ingen forskning som visar att just mamman är bäst.

Man skulle kunna gråta åt mindre. Det finns ingen forskning...Det är vad vi har blivit. Forskningsobjekt. Det skrivs rapporter om vårt beteende. Om hur vi borde vara. Om vad som är önskvärt. Skattepengarna rullar. Och under tiden väntar mammorna barn, föder dem, har sitt blödande avslag, sina mjölksvullna ömmande bröst, sina hormonsvängingar, ammar dem...Men forskningen visar att de inte är instinktivt bättre på att ta hand om spädbarn än vad papporna är. Man önskar nästan att mammorna skulle sätta ner foten och säga att nu är det nog. Vi behöver inte föda er några barn. Det kan ni göra själv, ni makthavare och ni forskare. Det kan männen göra. Vi har ingen lust. Våra instinkter säger oss att det inte är någon bra idé.






4 kommentarer:

  1. Jag hörde just det inslaget i svt häromdagen... Där sa han (forskaren, Michael heter han), något i stil med att "Sverige har en väldigt traditionell syn på föräldraskap, dvs att kvinnan är den 'primära' föräldern" - ungefär så. Jag kan bara inte låta bli att undra - i förhållande till vad? Är det mycket annorlunda syn i andra länder, och vilka länder i så fall?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det kan man undra! Och så den där forskningen...hur är den gjord egentligen? Hur gör man på riktigt när man forskar om instinkter när det gäller att ta hand om spädbarn? Tar man riktiga barn och kollar av utfallet när olika typer av personer tar hand om det? Kontrollgrupper? Vad tittar man efter? Vilka kriterier arbetar man efter?

      Radera
  2. Hej!

    Såg också det där och man vet inte om man ska skratta eller gråta. Låt för i hundan mamman vara huvudpersonen i detta för den enkla anledningen att hon är det och hon går inte att ersätta! Såg det att bvc skulle skicka ut nånting vid fyra månaders kontroll att pappa då kunde gå med barnet, men inte ska de komma och bestämma vem som ska gå och väga ungen heller. Ska pappa då ta ledigt från sitt jobb för att gå dit där en kvart och vara en "duktig" far?? För tydligen är han ju inte "duktig" far som arbetar och ser till att det lilla barnet blir försörjd.
    Nånstans måste man inse att jämställdheten kan inte dras hur långt som helst, för snart kommer normala förhållande att krascha på grund av sånt men det är väl det som är meningen, slå i sönder kärnfamiljen.


    Hälsningar från skåne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med! Jämställdheten kan inte dras hur långt som helst. Men som du skriver så är det nog meningen att krossa kärnfamiljen.

      Radera