Offra inte barnen för signalpolitik...

...skriver Karin Pettersson i Aftonbladet idag. Det handlar om mammor, pappor och barn som lyckats fly till Sverige inte ska få återförenas med familjemedlemmar som blivit kvar i hemlandet eller hamnat någon annanstans. Det låter ju fruktansvärt. Så inhumant. Så gör man inte. Så behandlar man inte människor. Vi tar emot flyktingar för att hjälpa, av humanitära skäl...och då får man inte vara så inhuman att man med vett och vilje skiljer en mamma eller pappa från sin partner och barnen. Så här tycker de flesta. Och så tycker jag. Men detta är inte den enda signalpolitik svenska staten ägnar sig åt när det gäller att separera föräldrar och barn. För vad är det när man separerar en liten 1-åring från sin mor eller far hela dagarna? Varje vardag i år ut och år in. Ända till den tidiga barndomen är slut och skolan tar vid. Och vad är det när man separerar skolbarn från sin mor eller far och eventuella syskon många timmar varje vardag och många veckor på loven? Det är signalpolitik. Barnen måste separeras från föräldrar, syskon och hem för jämställdhetens skull, för bnp:ns skull. Kryphålen måste täppas till så att signalen blir stark och går fram. Så att ingen får för sig något. Och det är värt det. Trots att barnen offras.