tisdag 28 juni 2016

Pensioner och jämställdhet

Jag läser om pensioner. Gapet mellan kvinnliga pensioner och manliga pensioner har ökat och är nu 28 %. Skillnaderna är störst för de som är under 70. Det är konstigt eftersom kvinnorna som är under 70 har förvärvsarbetat mer än de som är över 70. Men det har inte hjälpt. Det är det där med barnen. Säger de i alla fall. Att kvinnorna har varit hemma längre än männen och att de jobbat mer deltid. Fast den största anledningen är att männen har dubbelt så hög tjänstepension som kvinnorna.

Det här är ju inte bra. Och många tycker att man ska kunna dela på pensionspoängen om man skiljer sig. För att göra det hela mer jämställt alltså.

Annika Strandhäll och den blocköverskridande pensionsgruppen är medvetna om problemet och försöker komma på varför det skiljer så mycket och hur pensionerna ska bli mer jämställda.

En kille på SEB menar att en av utmaningarna är att den svenska välfärdsmodellen bygger på individen. Om man skulle utjämna utifrån äktenskapsförhållanden vore en TILLBAKAGÅNG eftersom familjen återigen blir den centrala enheten. Så det är svårt. Endera är det individen som står i centrum och då blir det ekonomiskt ojämställt eller så är det familjen som står i centrum och då blir det jämställt fast ojämställt ändå på nåt vis.

Ja, hur man ska få bukt med det här verkar vara svårt att få någon kläm på. Men klart är förstås att mammorna måste jobba mer. Vara hemma några månader färre med sina barn, jobba heltid och så måste vi alla jobba mycket mer. Vi måste jobba till 67 års ålder för att det ska kunna bli bättre.

Det är intressant det där med jämställdheten. Hur man än gör så har man ändan bak. Man kan se till att alla förvärvsarbetar, kvinnor som män, men det blir ändå inte som man tänkt sig. Kvinnor har ju de där rackarns barnen som de så gärna lägger nåt år på vardera. Och så envisas många med att jobba deltid. Men det är ju inte bara det. Kvinnorna väljer ju fel branscher. De branscherna som inte ger de där braiga tjänstepensionerna. Så jämställdheten räcker liksom inte riktigt till. Och då kan man ju liksom få den där idén att man kanske kunde dela på pensionspoängen inom familjen. Det jämnar ju ut lite. Det låter ju lite jämställt på något sätt. Men det är klart. Då har man liksom erkänt att en man och en kvinna (eller en man och en man eller kvinna och en kvinna om det ser ut på det viset) hjälps åt som ett par. Och då blir det en TILLBAKAGÅNG. Underförstått till något dåligt. Som kanske kan leda till något bra. Förvirrande. Och om man ska få dela pensionspoäng när man skiljer sig...så...varför ska man inte få dela på dem om man fortfarande är gift kanske någon kommer på då. Och om man skulle få dela på pensionspoäng av jämställdhetsskäl så varför ska man inte få dela på lönerna som kommer in i familjen kanske någon kläcker ur sig då? Och då blir det riktigt farligt. Då blir det SAMBESKATTNING. Och det är farligt på riktigt. För då kan någon få för sig att kanske ha en hemmafru. Ja, eller en hemmaman kanske. För det går ju också. Eller inte. För det är väl där skon klämmer. Om familjen blir en central enhet. Vilket den egentligen alltid är. Eftersom man jobbar tillsammans som ett par för att ta hand om sin familj. Något annat vore väl väldigt märkligt. Men om man erkänner det och erkänner det ekonomiskt sett...då blir det inte jämställt.För då kanske man samarbetar på icke godkända sätt. Och då blir det inte bra. Då är det en TILLBAKAGÅNG. Strunt samma om TILLBAKAGÅNGEN  skulle leda till något positivt. Ur jämställdhetssynpunkt.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar