tisdag 28 juni 2016

Drygt 5!

Vårt yngsta barn är drygt 5 år nu! Det är häftigt att umgås med en drygt 5-åring. Det är härligt, påfrestande, utmanande, underhållande...mycket av allt. Egot är stort och uppblåst. Visst kan man väl allt. Det finns nästan inga gränser. Allt är möjligt. Och egoismen är rätt stor den också. Man vill gärna ha allt, mest...utan att skämmas det allra minsta. Medkänslan är stor...i alla fall med sig själv. Och det är nog tur det. För 5-åringar är så kaxiga och starka att de börjar få lite mothugg av syskon och andra. Och då är det nog bra att ha både skinn på näsan, kunna freda sig själv, veta att man är bäst och kan tycka synd om och ömka sig själv riktigt ordentligt...Man kan få mycket bråk med en 5-åring om man är för halsstarrig själv. Kommer man in i rätt banor är det underbart. Samtalsämnena är djupa och fantasifulla. Kärleken är stor och stark och N vet inga gränser för hur mycket han tycker om oss. Alla som är snälla mot honom alltså. Han gillar att räkna upp långa listor på människor han älskar. Han passar bra i 1-1-relationer långa stunder om dagen för att få gå ner i varv och bli så lugn och förnuftig som han egentligen är. Men han mår också bra av långa stunder av lek. För leka det är han bra på! Rollekarna är avancerade och fantasin är stor. Och kommer barnen in i rätt banor är det underbart att lyssna och se. Blir det fel...då är det inte alls så roligt. Utan riktigt frustrerande. Och då är det tur att man är där som mamma och kan vända det rätt igen. Prata, förklara, säga nej, visa sitt missnöje, erbjuda alternativ, kompromissa...många vägar får man prova. Jag är glad att jag får göra det här på heltid...få följa med i den här resan N gör ut ur den första barndomen och in i nästa, lite större fas! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar