Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

onsdag 1 juni 2016

Svartarbete!

Det pratas så mycket om att folk måste "komma i arbete" (när kom det här uttrycket egentligen? när slutade det heta "få ett jobb/förvärvsarbete"?) och "göra rätt för sig". Att arbeta har blivit synonymt med att förvärvsarbeta. Att göra rätt för sig har blivit synonymt med att förvärvsarbeta. Jag tänker på mig själv. Jag arbetar ju hela tiden. Jag har alltid något att göra. Det är ett stort jobb att sköta om en stor familj. Visst, jag är inte representativ. De flesta har inte 6 barn. Men jag finns. Jag går omkring här och arbetar hela dagarna. Men jag är inte "i arbete" och "gör inte rätt för mig" heller. Eller det tror jag ingen tycker. Fast jag lever ju ändå. Osynlig och gömd för samhällets blickar. Jag skrattar lite när jag inser vad jag blivit. Inte "hemmafru"...för det finns det inga längre. Själva ordet är försvunnet annat än som ett tillmäle. Ungefär som "sumprunkare"! Det yrket är också borta. Ordet betyder inte längre "en person som ruskar på ett båtskrov så att fiskar som förvaras där inte ska dö av syrebrist" utan en person som gör något ointelligent. Ja, som en "hemmafru"...som inte längre betyder någon som arbetar hemma med alla de sysslor som finns där utan någon som är sunkig, osund och idiotisk. Så vad är jag då? Jo, en svartarbetare förstås. Jag arbetar. Helt klart. Men jag är inte avlönad. Jo, jag är ju avlönad av min make. Men svart. Den lön jag får av honom ingår inte i det vita systemet. Och jag är utnyttjad. Extremt utnyttjad. För jag får betalt in natura. Mat, bostad, tillgång till bil, kläder, en semesterresa om året...Fast min arbetsgivare gör det inte för att vara elak utan för att hans lön inte räcker till att avlöna mig med pengar. Ja, han är ju inte ledsen för det. Och inte jag heller. Våra pengar (Oj! Jag säger våra! Förstås- eftersom vi jobbar tillsammans och betraktar lönen som kommer in som vår gemensamma) räcker precis till det vi måste ha och en hel del av vad vi vill ha. Men det är väl ändå lite fel. Att för att vi ska kunna "göra rätt för oss"  - i bemärkelsen att ta hand om våra barn och vårt hem så att allt detta fungerar bra, inte bli sjuka själva av överarbete osv - och vara i lagom mycket arbete  - så måste jag bli en svartarbetare? Att min make tvingas "utnyttja" mig. Låta mig jobba gratis och att jag ska tvingas lita på honom...lita på att han inte drar och lämnar mig ensam med inga pensionspoäng och ingen anställning. Hade det inte varit lite mer schysst av samhället att faktiskt erkänna att jag "är i arbete" och "gör rätt för mig" och låtit min make ge mig halva sin lön att skatta för och få pensionspoäng för? Men det går inte...inte i detta land. För här är vi statens egendom. Att "göra rätt för sig" är att ha ett förvärvsarbete. Punkt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar