Det är juni och trädgården har transformerats. Utan att man märkt det har det hänt mycket...de spjutformade funkiabladen har vecklat ut sig och blivit stora, alliumen har slagit ut sina lila stora bollar, nävor och daggkåpor täcker hela kanterna på en rabatt, getramsen har fått sina vita klockor och visar redan tecken på att börja vissna...Det är vackert. Man blir glad av ta en sväng förbi, särskilt framemot kvällen när de lila tonerna förstärks extra mycket av det nedtonade ljuset.
Blommorna är så vackra med sina starka färger och intrikata kronblad. Men funkiornas blad är också vackra...på ett helt annat sätt. Färgerna, de vita kanterna, nerverna skuggorna, det dolda, levande...
Och så tittade en liten överraskning upp! En liten, liten allium....Först trodde jag att det var en sen påsklilja i miniformat men så var det inte. Flera år har små, smala, gräslöksliknande blad troget kommit upp i en av rabatterna. Men inga blommor. Inte förrän i år! Och det var så här de såg ut! Fina tycker jag!
Och medan det som redan slagit ut obönhörligt redan har påbörjat sitt vissnande är andra sorter i starten... fortfarande löften om det som ska komma!
Det är fint att ha en trädgård! Fast allt är sig likt från år till år...och allt går sin gilla gång...så känns det så nytt. Man blir så glad över det som händer och allt det vackra den ger...fast man sett det förut. Precis samma. Men det är så det ska vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar