LO kräver en individualiserad föräldraförsäkring!

Jag läser i Aftonbladet att LO måste kräva individualiserad föräldraförsäkring.

Så här ligger det till:

1. Kvinnor tar ut mycket mer av föräldradagarna och mycket mer av VAB-dagarna.
2. Kvinnor tar pga av ovanstående mycket mer ansvar för barnet under hela uppväxten.
3. Kvinnor kan fuska till sig extra tid eftersom de kan gå ner i arbetstid eller ta ut obetald ledighet.

Detta leder till:

1., Kvinnor tjänar mindre än männen. Det beror på att kvinnor och män jobbar i olika sektorer.
2. Förväntningarna ser olika ut på kvinnor och män. Kvinnor förväntas ta ansvar för barnen. Detta låser fast kvinnorna i kvinnoyrken.
3. Könssegregationen på arbetsmarknaden gör att männen i mansdominerade yrken diskrimineras om de vill vara hemma med barn. De förväntas inte vara det.
4. För arbetarkvinnorna leder det ojämställda uttaget sämre förutsättningar att försörja sig hela livet. De hamnar i ett ekonomiskt beroendeförhållande till sin partner.
5. Arbetarkvinnorna har inte råd att köpa privata tjänster för att få vardagen att gå ihop.
6. Arbetarkvinnorna är framtidens fattigpensionärer.
7. Det ojämställda uttaget innebär för männen att de får sämre förutsättningar att vara närvarande föräldrar.

Om en individualiserad föräldraförsäkring infördes skulle:
1. Männen knyta an till och ta ansvar för sina barn.
2. Arbetsgivare skulle inte behandla kvinnor som riskarbetskraft.
3. Kvinnorna skulle få högre lön.

Ja, vad ska man säga? Tänd att LO tycker så mycket om oss kvinnor och värnar så om arbetarkvinnorna. Tänk att de vill oss så väl! De vill se till att vi slipper ta ansvar för våra barn under hela deras uppväxt. De vill se till att vi slipper ta hand om barnen under ytterligare några månader. 240 dagar räcker gott och väl. Och tänk att LO vill att arbetarkvinnorna ska få bättre råd att köpa privata tjänster av andra arbetarkvinnor för att få livspusslet att gå ihop! Så snällt.

Not.

Man vill gråta lite. Det är ett sorgligt land man lever i. Om man inte visste att detta stod i en rikstäckande  tidning kunde man lätt tro att man läste en dystopisk framtidsroman. En kall, hård värld där människornas enda uppgift är att arbeta åt en mystisk överhet. Vars livsblod och svett var näring till någon organism. En kall, hård värld där mammorna endast behövs till att vara värddjur åt avkomman i väntan på att någon bättre lösning uppfunnits. En värld där kärlek, känslor, närhet ses som ett problem. En värld som berövats sin moderlighet. En värld där mödrar inte längre behövs. Man skulle kunna tro att det var hämtat ur en dystopisk framtidsroman. Men så är det inte. Det här är verklighet. Det är Sverige.