Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

onsdag 1 mars 2017

Stressade 6-åringar

Jag läser att 6- och 7-åringar upplever att de har för lite fritid och för mycket tjat och stress i vardagen. Detta har man forskat fram på Göteborgs universitet. Tidigare forskning pekar på att barns vardag i västvärlden till stor del kretsar kring tiden de spenderar i olika utbildningsinstitutioner och kring fritidsaktiviteter. Forskare talar om en skolifiering av barndomen. Barnen tillbringar en mycket stor del av sin tid i förskola, förskoleklass, skola och fritidshem. Och när de är hemma ägnar de sig åt organiserade fritidsaktiviteter. Allt mindre tid är egentid eller fritt spenderad tid. De svenska barnen som ingick i göteborgsstudien tyckte att det blev stress och tjat kring de dagliga rutinerna vid lämning och hämtning.

Vad är då orsaken till denna stress och denna skolifiering? Jo, en av orsakerna är att föräldrar jobbar mer idag och att de dessutom jobbar mer på fritiden. Fast sen är det tydligen så att föräldrar är mer oroliga för barnens säkerhet i dag. Man släpper inte bara ut dem utan ordnar organiserade aktiviteter för dem.

Ja, det var trist att läsa. Fast ingen nyhet direkt. Man behöver ju inte forska för att förstå att barn måste vara stressade. Och det rör sig väl inte bara om 6- och 7-åringar. Barn lämnas ju in på förskolan någon gång mellan 1 och 1,5 år. Och antalet timmar barnen tillbringar där har tydligen ökat med åren. Barn är på förskolan så länge, ja längre förstås, deras föräldrar arbetar. Något annat är ju omöjligt. Och sen börjar skolan och då får barnen i de yngre årskurserna gå på fritids den tid föräldrarna inte är hemma. Långa dagar igen alltså. Och alla dessa arbetstimmar spenderas i institutionsmiljö. Inte i det egna hemmet, med de egna sakerna, människorna man känner sig hemma med, timmar av frihet att göra vad man vill...Sen är fritidstiden slut och då får barnen mer fritid i hemmet, fast en del av dessa lediga timmar är barnet förstås ensam. Kanske inte någon drömsituation för ett barn. Förr tyckte man väl att det var ett fattigdomstecken att barn lämnades åt sitt öde om mamman var tvungen att förvärvsarbeta. Nu är det som det ska.

Föräldrarna har blivit räddare sägs det. De vill inte släppa ut sina barn längre. Det ligger nog en del i det. Men inte kan vi väl låtsas att det är som förr...när man kunde släppa ut sina barn lite hur som helst? Det finns ju inga hemma? Föräldrarna själva är ju inte hemma på dagtid. Det är tomt i husen. Det är alltså sena eftermiddagar och kvällar de yngre barnen ska släppas ut för att leka? För på dagarna är de ju i sina institutioner. Man behöver inte forska på det. Det räcker att gå ut i ett vanligt svenskt villakvarter på dagtid. Det är tomt. Ingen hemma. Skulle man mot förmodan vara hemma med sina barn är det ju ingen idé att släppa ut dem på egen hand. Det finns ingen att leka med ändå. Men det är väl kanske de äldre barnen, de över 10 år som ska vara ute och leka efter skolans slut? Kanske känns det inte så lockande när det är så folktomt i kvarteren, på gatorna, i trädgårdarna, i lekparkerna? Nä, det är nog bättre att barnen sitter inne vid datorn...då vet man var man har dem när man själv inte är hemma utan på jobbet.

Så barnens fritid har krympt. Nästan utraderats. Dagis och fritids som skulle frigöra barnen och mammorna har istället blivit ett fängelse. Alla på sin plats. Lämning och hämtning. Timmar i samma byggnad, på samma gård...år efter år och sen ett institutionsbyte. Barndomen har förminskats till att bli en fråga om logistik och tillvaro i offentliga institutioner. Mödraskapet har förminskats till en fråga om att föda och ta hand om en bäbis och sedan bli en barnleverantör till förskole- och fritidsverksamhet. Och då blir barnen tydligen stressade. Och kanske de vuxna också. Surprise.


2 kommentarer:

  1. Hej!

    Inte alls konstigt att barnen blir stressade när föräldrarna är det, barn är experter på att känna av sinnesstämning.
    Men du ska se de kommer nog på att längre tid med välutbildad personal ska lösa detta och att det är föräldrar som är roten till problemen, de är för oengagerade i sina barn. Politiker kan trixa med allt för att få fram vad de själva vill.

    Hälsningar från skåne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har du nog rätt i...att det kommer snickras ihop en lösning som stämmer med den förda politiken kring barn och föräldrar och förvärvsarbete.

      Radera