Att inordna sig

En mamma skriver till en psykolog och frågar om sin dotters förskola. Dottern är 1 år och 4 månader och det var jobbigt att skola och varvid föräldrarna skolade in under en längre tid för att ge flickan mer tid att vänja sig. De andra föräldrarna blev klara med sina inskolningar tidigare och då blev det väl bara den här flickans förälder kvar i förskolemiljön. Mamman märkte att personalen var lite annorlunda när de blev ensamma jämfört med när föräldrarna var där. När föräldrarna var där sa personalen att det var helt ok att barnen lämnade bordet under en måltid eller inte kunde komma till ro på en madrass vid middagsvilan. Barnen skulle lära sig med tiden sa de då. Men sen visade det sig att personalen använde milt tvång för att få barnen dit de ville...sitta stilla vid borden, ligga stilla på madrassen. Personalen tryckte lätt ner barnen på stolen eller på madrassen så att barnet fick tvingas anpassa sig. Mamman funderar på om det här verkligen är rätt.

Psykologen Martin Forster svarar att det är helt ok att hålla fast barn ibland om det sker på ett respektfullt och lyhört sätt och bara när det är nödvändigt. Barn vägrar emellanåt att göra saker som är nödvändiga även om den vuxne försöker lirka, resonera och komma överens.

Sen är det också så här: ett viktigt pedagogiskt mål på förskolan är just detta - "ATT KUNNA FÖLJA GRUPPENS NORMER, REGLER OCH RUTINER. Inte för att bli en lydig soldat, men för att kunna ta hänsyn till andras behov vid sidan av sina egna."

Sedan ställer psykologen viktiga frågor. "Är det verkligen nödvändigt eller sunt att barn som inte ens är två ska behöva lära sig det (att underkasta sig förskolans rutiner och regler)? Skulle det inte vara bättre med en friare miljö tills hon blev lite äldre?" Han svarar också...att svaret styrs av vilka värderingar man har. Han säger att det finns påståenden om direkta risker med att barn börjar på förskolan tidigt men detta har inget stöd i forskningen. Man har INTE FUNNIT NÅGRA SKILLNADER I UTVECKLINGEN OCH I KÄNSLOLIVET MELLAN BARN SOM BÖRJAT PÅ FÖRSKOLAN I OLIKA ÅLDRAR. Rent generellt ser man att FÖRSKOLAN BIDRAR TILL ATT BARN MÅR BÄTTRE OCH KLARAR SIG BÄTTRE UNDER UPPVÄXTEN.

 Det är ledsamt att läsa. Det är så mycket som är fel i hela situationen.

1. Ett litet barn måste underkasta sig förskolans regler och rutiner. Det är barnet som måste ändra sig. Trots att det är själva ramen kring barnet som är fel. Eller...det är klart att ett barn inte kan bestämma allt själv. Barnet måste få i sig mat, få på sig kläder, sova, skyddas...Men att kräva att ett litet barn sitter stilla vid ett matbord eller somnar på en madrass tillsammans med andra barn...är det rätt? Fast denna tråd leder vidare...
2. En förälder kanske vill att barnet sitter stilla eller somnar på en madrass i ett rum på ett golv efter varje lunch. Kan föräldern kärleksfullt "tvinga" barnet till detta? Jo, det kan den...föräldern kan välja om hur den vill fostra sitt barn. Kanske man vill ha det så...eller inte. Felet uppstår väl när förälderns vilja och magkänsla säger en sak och förskolans vilja och magkänsla säger en helt annat. Ska man behöva acceptera att ens barn fostras och omhändertas på ett sätt man inte själv tycker är rätt? Naturligtvis inte. Men i detta land bestämmer staten att barn ska vara på förskola och att hemomsorg inte är godkänt. Inte på pappret...staten är smart...men man talar med pengarna. Alla får vara med och betala för att barnomsorgen ska bli "billig" men bara de som väljer rätt (förskola) får del av pengarna. Alltså är valet inte fritt. Alltså får föräldrar acceptera att barnen får en omvårdnad man kanske inte själv tycker är bra.
3. Men psykologen erkänner detta...kanske ens värderingar säger något annat. Och då ska man välja att skjuta upp förskolestarten. Men så...på en gång...smäller han till med sanningen...
4. Förskolan är bäst. Alltså är en tvekande förälders magkänsla fel. Förskolan är det allra bästa alternativet. Från späd ålder är förskola bäst. Barn som gått i förskola mår bättre och lyckas bättre. Sanningen presenteras som ett axiom...inga bevis behövs. Detta bara är.

FÖRSKOLA ÄR BÄST. FÖR SÅ ÄR DET BESTÄMT. DETTA ÄR DET FÖRSTA BUDORDET. DETTA HAR BLIVIT VÅR RELIGION. OCH OM MAN TROR BEHÖVER MAN INTE VETA. TRON HAR BLIVIT SANNING. DET VET MAN. DET FINNS OLIKA SORTERS EXTREMISM.