måndag 27 mars 2017

Läsläxa

I skolan är det fokus på läsning nu. Lärarna går läslyftet. Och där ska de laborera med barnens läsning så att de utvecklas. Lärarna ska lära sig av sina kollegor. Det kollegiala samtalet ska leda till att lärarna lär sig lära barnen att läsa. Hmm, under tiden får barnen harva på i skolan...med det som lärarna bedömer vara lämpliga uppgifter. En stor del av veckans hemjobb för sonen i 4an går numera ut på att göra uppgifterna till en text ur en läsebok om en pojke och en katt som går på vandring genom Sverige. Tanken är god. Geografi och historia vävs in i berättelsen...nytta med nöje. Fast boken är inte så värst nöjsam. Det är en typisk lärobok, förnumstig, fantasilös...inte litteratur direkt. Det känns inte njutningsfullt att läsa boken och uppgifterna till gör det hela etter värre. Smartare vore att jobba med faktatexter i geografi och historia. Ärliga texter funkar bättre. Om jag vill ta reda på något om Vadstena kloster är det bättre att läsa en faktatext om det istället för att få några strödda rader i en fantasiberättelse. Men så är det inte...barnen ska lockas och luras att lära sig. Och det funkar inte. 

Men hur som helst. Övningarna till texterna är ett kapitel för sig. Det finns nog en övningsbok eller ett kopieringsunderlag till läseboken (Pojken och Tigern) men i digitaliseringens tidevarv är uppgifterna inscannade på elevernas små surfplattor. Och på denna lilla surfplatta ska barnen svara på ett antal frågor, skriva brev, uppsatser, beskrivningar, skriva av meningar...Och sedan skickas svaren in till läraren genom etern och landar i en annan platta eller dator eller nåt. Och läraren läser...kanske...ingen vet...inga signaler, varken digitala eller analoga, kommer tillbaka till eleven. Alltså...man vet inte om läraren har läst svaren eller inte. Och eleven får ingen respons. 

Så här kan det se ut under en läsläxförmiddag:
Här ska eleven skriva av "händelseorden" - verben. Man ska alltså inte skriva på papper utan på plattan. Frågan är vilken den pedagogiska nyttan är med att skriva av ett antal ord med sina pekfingrar på en pekskärm. Vad lär man sig på det? Nä, vi tar den enkla vägen och ringar in orden. 
Sen är det dags att skriva en efterlysning om en avritad person. Det är jobbigt att skriva med de små pekfingrarna på skärmen så vi väljer att skriva på papper och sen "digitalisera" vår text genom att fotografera av den. Det är fascinerande att tänka på att läraren har haft tillgång till en analog papperstext som den digitaliserat och att sedan eleven analogiserar sin text och sedan digitaliserar den och sänder den till läraren över nätet. 

Sen är det dags att svara på några frågor till texten. Här väljer vi att skriva in text i små textrutor man kan dra hit och dit på skärmen.
Sen är det synonymträning. Vi ringar in och struntar i att skriva av.

Och så blir det dags att skriva stödord till information man fått om Vadstena kloster...ett par meningar i texten berörde slottet och så fanns det en bild av vita murar och något slags torn. Ja, nåt får vi ihop.
Sen får man träna på lite idiom. Visa om man förstår vad vissa fraser betyder. Frågan är vad som händer om barnet inte förstår och läraren inte rättar uppgifterna. Äh, det är säkert inte det viktiga. Att lära sig alltså. Det viktiga är att göra.
Sen får man jobba lite med adjektiv. Man ska komparera. Fast man behöver inte tala om att det heter komparation förstås. Och vad vitsen är att skriva alla dessa 12 meningar är förefaller oklar. Vi gör det riktigt enkelt för oss! Vi gör tre meningar och sätter in alla fyra olika ord på en gång! Vi fnissar lite upproriskt när vi skickar in! 
Och så blir det lite teckning! Rita en gubbe efter en beskrivning! Kul kanske...men varför?
Och så blir det två uppsatsuppgifter. Dessa har vi inte orkat göra än. Men vi ska väl få till dem vad det lider. 

Ja, detta var veckans läsläxa. Lite mastigt...eller hur? Känns nästan som någon slags hemskolning. Fast det är ju förbjudet. I alla fall om det är i föräldrarnas regi. För mitt barn är det ju skönt att han har mig som kan sitta med honom och se till att detta blir gjort.








2 kommentarer:

  1. Läsläxa..... Det ser lite...."modernt" ut. Inte så intressant. Lite tomt och kort. Andefattigt, är det ett ord som beskriver det bra?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tycker att det är andefattigt...och "hattigt" - lite av allt möjligt men inget system riktigt. Och så är det väldigt mycket att få i läxa. Tycker nog att läxa ska vara kort av repetitionskaraktär. Skriva uppsatser tycker jag man kan göra i skolan.

      Radera