söndag 5 mars 2017

Jämställdhet...

...är krångligt. Det kräver sin kvinna. Kvinnorna måste jobba hårt för att de ska bli jämställda. Jämställdhet är inget för latmaskar. LO har tagit temperaturen...eller vad man nu ska säga...men deras JÄMSTÄLLDHETSBAROMETER visar att det går trögt med jämställdheten. Kvinnor envisas med att, eller om de tvingas till att, jobba deltid. Och de fortsätter att ta störst ansvar för barn och familj. Till priset av lägre lön.

LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson säger att det är svårt att bryta DELTIDSNORMEN som finns på kvinnornas arbetsmarknad. Konstigt det där med kvinnornas arbetsmarknad...i ett samhälle som låtsas vara jämställt...ska det verkligen finnas en kvinnornas arbetsmarknad? 5000 kr i månaden, månad ut och månad in, mindre än männen tjänar kvinnorna.

Karl-Petter har lösningen på kvinnoproblemet! Det är fråga om en trestegsraket!

1. Kvinnor måste jobba heltid.
2. Kvällsöppna dagis måste till så att mammorna kan jobba på kvällarna också.
3. Föräldraförsäkringen måste delas lika.

Kvinnor måste JOBBA MER. Om lönen är dålig så kan man höja den genom att jobba mer. Barn är ett hinder. Barnen måste bort. Mammor måste sluta bry sig om barnen. Mammor måste prioritera sin första och största plikt mot sig själva...JOBBA MER...så att de kan skrapa ihop några kronor till. Och papporna då...jo, de måste vara hemma några månader mer så att de riktigt lär sig att dammsuga och packa gympapåsar och tänka på vilka vinterkläder som ska köpas och vem som snart fyller år. För sånt lär man sig när man är pappaledig. Och sen när båda föräldrarna, både mammor och pappor heltidsarbetar och tar hand om hem och barn så lite som möjligt då kommer vi till himlen. Då kommer allt att ändra sig. Märklig arbetarorganisation. Som har som högsta mål att folk ska få jobba så mycket som möjligt. En gång i tiden kämpade arbetarorganisationerna för att arbetarna skulle slippa slita ut sig. Men nu är det en rättighet att få göra just det. Annars kunde man ju tänka sig att man kunde kämpa för att kvinnor kunde få högre löner, lägre arbetstid...att man inte skulle beskattas under ett existensminimum. För varför ska ett välfärdsland med en ekonomi som enligt uppgift går som tåget ens ha några fattigpensionärer? Varför inte kämpa för att kvinna och man inom en familj får hjälpas åt...tex genom sambeskattning så att de välbetalda männen solidariskt får dela med sig till sina fattigare fruar. Och varför inte kämpa för skatt efter försörjningsbörda så att pengarna räckte lite bättre till det åtagande familjen har.

Men det går inte. För då blir vi, och särskilt mammorna, lite friare. Och det går inte för sig. För då kanske vi skulle välja något annat än att löneslava åt staten. Och det gillas inte. Inte alls. Så nu måste piskan snart börja vina...för att barometern äntligen ska kunna slå om.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar