Det är så här att kvinnor har lägre livslön än män. Livslönen är den samlade lönen under hela livet, inklusive pensionen. Och här är det till synes små och obetydliga beslut som får stor betydelse i slutändan. Och inte bara för individens privatekonomi utan också för hela SAMHÄLLSEKONOMIN.
Genom att titta på folks och gruppers livslöner kan man tydligt se hur NORMER och VÄRDERINGAR styr vårt handlande. Och dessa handlingar befäster strukturerna på arbetsmarknaden och hämmar individens möjlighet till SJÄLVFÖRVERKLIGANDE.
Livslönen avslöjar hur långt vi har kvar för att uppnå JÄMSTÄLLDHET på arbetsmarknaden.
Och det finns ett svar! 2,8 miljoner kronor efter skatt tjänar kvinnliga akademiker i genomsnitt under livet.
Och så berättar man om hur en kvinnlig socionom tjänar 700 000 kr mindre än en manlig under sitt liv. Och likadant är det för gymnasielärarna. Och det låter ju väldigt mycket. Men om man sansar sig lite och räknar efter så blir bilden lite tydligare. Livslönen pågår under många år...kanske från 30 till 85 år. Och slår man ut de där 700 000 kronorna så blir det 1060 kr i månaden. Och då har kvinnan fått den lilla lyxen att vara hemma med sina småttingar i kanske drygt 2 år. Och fått vabba och på så sätt få vara tillsammans med sina små barn lite mer. Och kanske jobbat deltid några år. Vet någon om kvinnorna som tog dessa beslut tyckte att det var värt priset? En 1000-lapp i månaden. Kanske tyckte de det. Vem vet. Men ingen är intresserad. För om nu kvinnorna skulle säga att de tyckte att det var värt priset så är de ju ändå bara lurade. De har låtit sig styras av normer och förväntningar och om någon inte sätter stopp på dessa normer så kommer kvinnorna fortsätta låta sig luras och välja FEL.
För det är ju barnen som är själva skon som klämmer. Det är när kvinnorna blir mammor problemen sätter fart och blir stora. Kvinnor tar tre fjärdedelar av föräldraledigheten, sex av tio vabbdagar och en majoritet av det obetalda hemarbetet (men se till att betala för det då...genom tex ett skatteavdrag...då har man ju legitimerat det obetalda arbetet och fört det ut i ljuset in i den vita marknaden och inte som något sunkigt som måste ske på obekväm arbetstid). Det är tre gånger så vanligt att kvinnor arbetar deltid och särskilt vanligt är det under småbarnsåren.
Och detta är SNEDVRIDET. Det här snedvridna ansvaret för hem och familj straffar sig på arbetsmarknaden. Och det drabbar inte bara kvinnor med barn. Även kvinnor utan barn halkar efter eftersom arbetsgivarna omedvetet förväntar sig att dessa kvinnor kommer bli en black om foten när...om...de skaffar barn. Så kvinnorna har ett ANSVAR för alla andra kvinnor (som vi inte heller vet vad de vill). Detta kan man kalla en STATISTISK DISKRIMINERING. Kvinnor straffas som grupp få grund av förlegade normer och fördomar.
Men det här är inget att hänga läpp för. Allt går att förändra. Regeringen har redan tagit ett stort steg genom att utöka antalet reserverade månader i föräldraförsäkringen till tre. MEN DET RÄCKER FÖRSTÅS INTE. Saco jobbar för fullt med att ta fram SKARPA FÖRSLAG på hur föräldraförsäkringen kan förändras. Det är inte klart hur det ska bli än men systemen måste INDIVIDUALISERAS. En tredelad föräldraförsäkring är på tapeten. En del till mamma och en del till pappa och en del till vem som helst. Och så måste småbarnsföräldrarna informeras om de ekonomiska konsekvenserna av deltidsarbete. Fokus bör ligga på den framtida pensionen. Annars kan man bli negativt överraskad på ålderns höst.
Så även om SACO egentligen är för den individuella valfriheten så är de inte det i det här fallet. Frågan är för viktig. Och det är det här med att HELA SAMHÄLLET DRABBAS när kvinnorna bär sig så dumt åt. Och då har SACO ett samhällsansvar. Det rör sig ju för 17 om 2,8 miljoner kronor som kvinnorna får betala för samhällets normer och förväntningar. OACCEPTABELT.
Mja, det blir nog bra! Om bara kvinnorna kan fatta galoppen och ta skeden i vacker hand så blir allt bra. Och om de inte är mottagliga för lock så funkar nog pock. Och då kommer alla kvinnor att vips...bli 2,8 miljoner kronor rikare. Pärleporten öppnas och paradiset skymtar därbortom...Jag har hört om en stad ovan molnen och allt det där. Är det ingen mer som tycker att jämställdheten mer och mer liknar en religion. Eller någon slags krigföring. På ett fälttåg som aldrig kan lyckas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar