torsdag 9 mars 2017

Frihetens pris

I går var det ju kvinnodag och då kunde man i en tidning läsa om hur det gick till när vi svenska kvinnor blev så fria som vi har blivit!

Yvonne Hirdman, professor emeritus i historia berättar att det finns två anledningar till svenska kvinnors frihet.

1. Kvinnor som gått före och tagit chansen.
2. Politiska reformer.

På vilket sätt är vi då friare nu än för 30 år sedan? Jo, det handlar om att det är självklart att kvinnor är partiledare, professorer, generaldirektörer och chefer inom näringslivet. Så var det ju inte för 30 år sen.

Vi ska alltså tacka de kvinnor som kämpat för att bli något mer än bara mammor och fruar. Och så ska vi tacka politiken. För utan den skulle vi svenska kvinnor slava på i ofriheten.

Det som gjorde det var att Olof Palme inrättade "Delegationen för jämställdhet mellan kvinnor och män" år 1972. Detta var avgörande för utvecklingen av jämställdheten mellan kvinnor och män. Rent praktiskt var det som fick fart på det hela att sambeskattningen mellan makar avskaffades, föräldraförsäkringen individualiserades, aborträtten instiftades och att den allmänna förskolan infördes. Den här delegationen gjorde att jämställdheten hamnade på den politiska dagordningen och där har den stannat kvar oavsett vilken regering som har haft makten. Sossar och borgare har kunnat enas om att jämställdheten är da shit! Och de här reformerna har medfört att kvinnor idag återfinns inom allt fler statusyrken och maktsfärer.

Tja, ingen kan ju veta hur det hade gått med kvinnorna om inte de politiska "reformerna" hade införts. Ingen vet. Men vi vet att kvinnor fick utbilda sig redan för 30 år sedan. Redan på 50- och 60-talet utbildade sig kvinnor. De gick i realskola och på gymnasier. Vi vet också att de flesta män inte utbildade sig något särskilt heller förr i tiden. Det var en annan tid. Vi vet också att de flesta människor,varken kvinnor eller män har fantastiska yrken som professorer eller läkare eller astronauter. Vi vet att de allra flesta människor har vanliga yrken. Vanliga rutinmässiga yrken. Men kvinnor förvärvsarbetar mer än förr. Det är sant. Mycket mer. Mest i EU. Och vi vet att svenska kvinnor också är sjukare än männen och än kvinnor i andra länder som inte har lika stor frihet för kvinnor som vi.

Vi pratar mycket om den frihet vi fått...rätten att studera...i urkassa skolor, till yrken som för det mesta inte är särskilt upphetsande. Vi får ta abort hur mycket vi vill. Vi får jobba som vad som helst. Vi får lämna in våra barn hur mycket som helst till förskolans insitutionsfostran. Vi får vabba och bli sjukskrivna. Vi får rösta och vad vi än röstar på får vi den fantastiska jämställdheten på köpet. Vi är i sanning fria. Men friheten har en baksida. Samtidigt som vi blev befriade blev vi också hindrade. De fina reformerna medförde nämligen att vi inte längre har varken rätt eller möjlighet att ta hand om våra små barn. Så då får vi fundera...är vi verkligen fria...på riktigt? Hade inte den så kallade friheten ett väldigt högt pris?







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar