måndag 29 januari 2018

#mödraupproret

I helgen kunde man läsa en insändare som handlade om moderskap. En kvinna tycker att det vore dags för ett #mödrauppror. Hon menar att modersrollen borde uppvärderas och att det borde underlättas för mammor att kunna vara hemma och ta hand om sina barn under uppväxten istället för att tvingas ut på arbetsmarknaden. Hon menar att den sk svenska jämställdheten inte tar hänsyn till kvinnors och barns biologiska förutsättningar och behov utan istället tvingar alla till att leva efter en mansnorm. Hon menar att vi måste tala om modersrollens betydelse för våra barns utveckling och hälsa och även för kvinnornas eget självbefinnande. Hon menar att att vara mamma är det viktigaste jobb en kvinna kan ha och att ingen kan ersätta oss i denna roll.

Skribenten inleder sin insändare med att fråga sig varför inte ett mödrauppror inte kommit igång och svara själv...dessa tankar är inte politiskt korrekta.

Och det är de ju inte. Man får inte säga att mammor kanske skulle vilja ta hand om sina barn. Man får inte säga att mammor kanske har denna instinkt på ett helt annat sätt än pappor. Vilket inte betyder att pappor skulle vara ointresserade av sina barn eller att pappor inte skulle vara viktiga för sina barn. Man får inte säga att kvinnor mår dåligt av att inte få ta hand om sina barn. Man får inte andas om att mammor är mammor helt enkelt. Mammor är helt enkelt en människa som råkar vara behållare till ett foster och som så småningom barnet ska trilla ut ur. Men mycket mer är det inte. Mammor är inte annorlunda än pappor. Mammor och pappor ska vara lika och utbytbara. Detta vet alla är makthavarnas och medias syn på det hela. Inget konstigt med det. Men det konstiga är att inte ens kvinnor, mammor, som faktiskt vill vara hemma med barnen, som har kämpat med näbbar och klor för att kunna vara det, vågar erkänna det. Man FÅR helt enkelt inte säga att mammor är annorlunda än pappor. Trots att det är helt uppenbart att det är så. Mammor tar mest av alla föräldradagar. Varför? För att papporna är elaka och inte vill hjälpa till i föräldraskapet? Eller för att mammor helt enkelt tar för sig av dem...för att de vill det? Varför är det i princip bara mammor som är med i grupper i sociala medier som handlar om föräldraskap och barn? Är det för att papporna är jättejätteintresserade men inte kommer sig för att gå med i grupperna? Eller är det för att mammor har ett särskilt intresse och en särskild drift när det gäller det där med bäbisar, småbarn, det omsorgsgivande föräldraskapet? Varför är det i princip bara kvinnor som blir förskollärare? Är det för att män egentligen är jättejättesugna på att ta hand om småbarn i år efter år men av någon anledning inte kommer sig för? Eller är det i sjävla verket så att kvinnor av någon outgrundlig (eller ganska grundlig) anledning dras till småbarn och ser det som ett yrke som kan kombinera deras inneboende intressen med det oundvikliga behovet av att skaffa mat på bordet? Tja, man vet inte. Ingen vet säkert hur det ligger till. Och så länge mammor inte vågar slå näven i bordet och erkänna både för sig själva och för omvärlden att vi faktiskt VILL och KRÄVER rätten att ta hand om våra barn, bara av den anledningen att vi är just mammor, kan inget förändras. Och staten kan fortsätta sin styrning. Vi tillåter det ju. Lol.









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar