Hursomhelst. Föräldrar är oroliga. Barngrupperna har blivit större. Ingen personal har tillkommit. Det är brist på utbildad personal i Stockholm. Ja, det är det väl överallt verkar det som. Föräldrarna är alltså oroliga.
Men Karin Wanngård, finansborgarrådet i Stockholm, hon tycker inte att det är nåt att oroa sig för. Hon är stolt över den här reformen. Det som är viktigt i reformen är "barnens rätt till förskola. Det är självklart att alla barn ska ha rätt till heltid. Förskolan är vikti för alla barn, både för den sociala gemenskapen och den pedagogiska utvecklingen."
Så själva heltiden är inget problem. Och finansieringen är också helt ok. Men det är för få förskollärare. Det behövs fler. Och fler. Och för att få fler måste Stockholm växa. Alla som vill flytta dit är välkomna. Det byggs som aldrig förr för att kunna husera allt folk som har lust att komma dit. Och man får väl då hoppas på att ett helt gäng av dem är förskollärare, eller har lust att bli...eller vill jobba som outbildad personal...och att de inte har en massa egna ungar...för då måste det ju också bli fler förskoleplatser förstås. Men det har nog inte Wanngård tänkt på. Hon säger bara att "för att upprätthålla barnomsorgen behöver vi vara många." Och glömmer bort att är man många ökar också behovet av barnomsorg...en aldrig upphörande spiral alltså...det ena ger det andra som ger det tredje. Mer mer mer.
Det kvittar egentligen hur det är. Wanngård vet hur det ska vara. ALLA BARN HAR RÄTT TILL HELTID I FÖRSKOLAN. DET ÄR SÅ VI BYGGER DET STARKA SAMHÄLLET. Mja, är det så vi bygger det starka samhället? Verkligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar