onsdag 3 januari 2018

Att skita i allt

En kvinna skriver om hur hon gör för att inte bränna ut sig.

Hon börjar med att berätta att kvinnor har det dåligt. Antalet sjukskrivna kvinnor med utmattningssymptom har sexdubblats sedan 2010. Den största gruppen av dem har minst två barn och är mellan 36 och 45 år.

Kvinnan menar att stress och utbrändhet måste ses som en jämställdhetsfråga. Kvinnor tar mer ansvar hemma. De har längre resor till jobbet. De har mer mentalt krävande arbeten. Kvinnor tar ansvar. De smiter inte undan (underförstått som män gör) och då blir man utbränd.

Den här kvinnan som skriver har i alla fall kommit på hur man gör. Man SKITER i saker och ting. Man SMITER UNDAN.

Och det här är vad hon skiter i:

- att följa nyheter
- gå in i diskussioner på sociala medier
- att förbereda sig
- att bädda sängen
- att damma
- att känna till och ägna sig åt det senaste modet
- att gå på tillställningar om hon är trött
- att jul/påsk/whateverpynta
- skriva tack- och julkort
- att laga hälsosam fin mat
- inredning
- att raka sig
- stryka tvätt
- tvätta fönster
- att vara noggrann
- att skriva korrekt
- att korrläsa
. att svara alla killar som skriver till henne
- att svara i telefonen
- att gå upp tidigt på helgerna och även vardagarna
- att le mot män
- att komma ihåg födelsedagar
- att skämmas när hon inte levererar
- att komma på allt själv. Hon snor istället

Och så slutar hon med en uppmaning om att lägga ut bilder på dammråttor, sönderbitna nagelband, otvättade klädhögar, barnmat på tub, limpmackefrukosten med läsk...Och detta är den allra bästa julklappen man kan ge sig själv. Och så är det det där med killarna. De ska INTE skita i saker. De ska skita mindre i saker.

Ja, det är så här det brukar låta. Och det är väl fantastiskt att man köper det. Om man nu köper det. För det är väl lite konstigt att det alltid är det privata man ska skita i. Aldrig förvärvsarbetet. Men det är klart...det kan man ju inte skita i. Man är ju liksom där. Och man får betalt. Så då får man jobba på. Eller lata sig om det går. Men det kvittar ju...hemmet kan man inte städa hur mycket man än skiter i jobbet..för hemmet är inte där.

Jag tycker det är sorgligt. Att vi så villigt låter oss tas ifrån det som är vårt och dessutom tycker att det är helt ok. Och låtsas att det är en jämställdhetsgrej. Bara killarna gör sitt..då blir allt bra. Men tänk om det inte blir det då? Tänk om killarna också jobbar lika mycket som tjejerna? Om man räknar timmar och minuter. För inte sitter väl killar och vilar sig när tjejerna jobbar? Eller har jag missat något? Men det är väl det där planerandet kanske. Att mammor gärna tänker på sina barn och deras kläder och presenter och läxor och gympakläder och hur de mår och en massa annat. Och det kan man ju skita i om man vill. Och hoppas på att någon annan tänker på barnen. Kanske kan man göra någon deal om att tänka varsin dag eller halva dagen var? Fast det är ju aldrig så det funkar. Det är väl som med ett ansvarsfullt jobb...någon måste ta ansvar och det är opraktiskt om två tänker på samma sak.

Jaja, det får bli som det kan. Normen är förvärvsarbetet. Det är där vi hör hemma. Och det är där vi ska lägga vår energi. Allt annat kan vi skita i. Ska vi skita i. Och så ska vi låtsas att det är den allra bästa julklapp vi kan ge oss själva...att skita i vårt eget liv. Jag är glad att jag slipper. Jag är glad över att hinna med mitt eget. Jag är glad över att slippa skita i så mycket. Jag är glad över att få vara huvudperson i mitt eget liv. Det är härligt att hinna med. Det är härligt att slippa skita i! Men så är jag bara en gammal sunkig hemmafru också. En sån omodern person kan kosta på sig att HINNA MED. En sån kan kosta på sig att hinna tänka ut och planera kring sin egen familj. Och dessutom njuta av det. Det är gôtt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar