måndag 8 januari 2018

Slut på lovet!

Ja, då var det slut på jullovet för denna gång! I morgon drar vardagen igång igen! Det har varit skönt att ha lov och vi har haft det trevligt. Inte gjort något särskilt direkt men haft det bra ändå. Vi har 

fixat med julen förstås
 ätit en massa mat och godsaker
 promenerat
och skött det vanliga jobbet och renoverat i vårt hus
spelat fiol och piano och flöjt
spelat sällskapsspel
jobbat med skoljobb
varit och shoppat
läst
sett bra filmer och serier

Ja, det var nog det hela...och det var gott nog! 

I dag städade vi undan en del av julen. Maken är bortrest så jag fick hjälp av några av barnen. Vi tog ner alla julgransprydnaderna och packade undan och så slängde vi ut granen! Det var skönt! Den hade gjort sitt! Och så slog barnen sönder pepparkakshuset och mumsade i sig det dammiga godiset och lite av själva huset. Urk. 

Och så spelade vi Ticket to Ride...ett spel vi köpte förra året och som var så krångligt att vi bara orkade ett par gånger. Men nu i jul tog vi fram det igen och det var ju inte så komplicerat som vi tyckte...det har vi spelat några gånger nu och det är kul!

Idag var himlen blå och solen sken så fint och jag och de två yngsta tog en tur i en liten skog. Barnen lekte i en brant och jag gick och spanade lite. Kameran med stort objektiv hade jag med mig för en gångs skull och det var bra...för rätt vad det var rörde det sig i en trädkrona och där satt en så söt liten ekorre! Den var helt orädd och åt lugnt vidare fastän jag stod direkt under honom! 
Ja, och nu är det kväll och barnen sover gott och det ska jag också göra snart. I morgon är det skola igen och det känns så där. Ena sonen ska få två nya lärare...den 20:e och den 21:a han ska möta i sin korta skolkarriär...han går i 5:an. Det är stor rotation på lärarna och det är många lärare involverade i barnens skolgång. Undrar om någon egentligen har koll på barnen eller på undervisningens kontinuitet? Och så ska dagarna gå igen...en efter en annan...inte vet man riktigt vad de gör...så få fysiska spår lämnas. Prov som skrivs lämnas inte tillbaka. I vissa ämnen ges överhuvudtaget inga prov förrän det nationella provet kommer i sluttampen. Ändå sätts betyg. Ingen verkar riktigt veta på vad. Få läxor ges. De som ges kommer som något slags blixtnedslag...bara så där mitt i...och så inget mer på länge tills man blir överraskad igen. På mellanstadiet skrivs utlåtanden om hur barnen ligger till. De säger inte mycket. I samhällskunskap kan barnet få rådet att: 
"För att komma vidare i din kunskapsutveckling behöver du tänka på att undersöka och vara kritisk i frågor som rör samhället. Förklara och förtydliga dina svar genom att ge tydliga exempel och använda begrepp samt berätta hur du tänker kring olika problem som rör samhället. Du behöver också tänka på att alltid vara källkritisk till dina källor. Detta kan du göra genom att ställa frågorna vem, vad, när, hur och varför."
I bild kan eleven få följande råd för att kunna höja sin nivå:
"För att komma vidare i din kunskapsutveckling är det viktigt att du använder dig av rätt begrepp i dina omdömen. Använd begreppen för att beskriva din arbetsprocess. Det är också viktigt att du vågar prova nya sätt att illusterar dina bilder."
Kraven är höga. Hur det ska gå till och hur det ska testas är oklart. Ord ord ord. På högstadiet skriver inte lärarna något längre. De hinner inte. Betygen delas ut som en överraskning...ingen förutom kanske läraren vet på vilka grunder ett betyg sätts. Eleven kan få höra att den måste prata mer på lektionerna för att få ett högre betyg. Frågar man om läraren bedömer ATT eleven pratar eller VAD eleven säger och hur läraren ser till att ALLA barn får lika mycket talutrymme får man inget svar. Läraren vet kanske inte själv svaret på frågan. 

Jaja, det får bli som det kan. Man får kämpa på hemma och försöka plåstra och fylla i luckor, försöka göra lite extra, hålla koll på vad som görs och inte görs. Försöka på alla sätt allmänbilda barnen hemma...för i skolan sker det inte. 

Jag är glad att jag är hemmafru. Det känns som om man behöver vara det för att kunna finnas där för barnen och hålla koll på vad man kan göra för att förbättra barnens chanser. Och det var bra att få ett lov för att kunna jobba lite extra med matte, svenska, engelska och tyska...träna, befästa, pytsa i lite mer grammatik, finputsa lite på stavningen...Få tid att ägna sig åt lite plåsterpedagogik. På grundläggande nivå hinner man mycket om man får en timme koncentrerad arbetstid varje dag. Hemma har vi hunnit med mer fler grammatikmoment på våra begränsade lektionstimmar än vad grundskolebarnen hunnit under sina 3-5 år i skolan. Hemma räknar man ett delkapitel i matten på en halvtimme...i skolan blir det kanske ett par tal. Det är för rörigt i klassen för att barnen ska kunna koncentrera sig. Det är synd att hemskolning inte är tillåtet. Men i ett land där kunskap inte är det viktigaste utan den sociala (eller vad man ska kalla det) fostran går först måste vi ha närvaroplikt i skolan. Vad som görs är inte i fokus utan att man är där. Och i ett land där alla vuxna är outsourcade måste ju barnen ha någonstans att vara, i skolan. Och i morgon ska barnen vara där. Och ge av sina dyrbara timmar och få väldigt lite i utbyte. Det tycker jag är trist.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar