Övervikt!

Jag läser om att många barn i grannkommunen är överviktiga. Redan i förskolan börjar problemen. Upp emot 30 % av de äldre barnen är överviktiga. Det är förstås inte bra och en skolsköterska kommer med råd.

- Curla inte barnen. Skjutsa inte till träningar utan låt barnen cykla eller gå själva.
- Laga mat från grunden, gärna tillsammans med barnen.

Det låter som bra råd. Men jag blir samtidigt lite full i skratt. För är inte det här två ingredienser som fanns i det "gamla" samhället? Det samhälle där någon vuxen (jo, omodernt nog var det mamman) fanns hemma hos barnen, även de äldre barnen. Där det inte var bråttom när båda föräldrarna kom hem från jobbet. Där det fanns tid att följa mindre barn till träningar. För inte vill man väl att små barn cyklar eller går till träningar på egen hand? Och det fanns någon hemma även för de lite äldre barnen som kunde se till att de kom iväg till träningar och annat. Små barn gick inte på träningar i så stor utsträckning som nu heller. De lekte i stället. På gator och i skogar med syskon och andra barn som bodde i närheten. De kunde det eftersom det fanns mammor i varenda hus som höll lite koll. bara att springa hem om det blev något krångel. Då fanns det också tid att laga mat från grunden eftersom man kunde börja med matlagningen i god tid. Och inte fanns det väl pengar till att köpa färdigmat heller. Och inte läsk och godis i tid och otid heller. Så är det inte nu. Nu har vi råd med skräpmat i mängder men inte att ta hand om våra egna barn. Märkligt så det förändrar sig. Vilka vägar historien tar.

Ibland kanske det gamla samhället hade sina fördelar. Jämställdheten och arbetslinjen har sitt pris. Stressade vuxna och ensamma barn. När det krisar till sig - då är det som om alla tror att det fortfarande ser ut som förr ändå - under ytan. De gamla hemmafruarna finns någonstans, bara att ropa så kommer de fram igen. Men det gör de inte. De är borta. Det är nytt nu.