onsdag 16 mars 2016

Barnkonventionen

Barnkonventionen ska bli lag från och med januari 2018 enligt regeringens utredare. Det låter ju jättebra. Men jag kan inte låta bli att fundera lite...De där artiklarna i barnkonventionen är så öppna - riktade åt två håll. Vilken betydelse artiklarna får i praktiken beror helt och hållet på vilket synsätt man har. 

Om man till exempel funderar lite extra över: 

Artikel 2

"Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro."

Här skulle man kunna hävda att hemmabarn på ett sätt är diskriminerade eftersom de och deras föräldrar inte åtnjuter samma ekonomiska stöttning som förskolebarn och deras föräldrar. Hemmabarn får inte del av de 14000 kr i månaden staten lägger på förskolebarn. Deras hemmavarande förälder avstår helt från inkomst för att ge barnen en liknande (förmodligen bättre) omsorg barnet skulle ha fått i förskolan. Barnets ekonomiska situation försämras alltså eftersom mindre pengar kommer in i hushållet. Men det här är jag nog ganska ensam om att hävda. Ingen politiker i detta land skulle kunna urskilja detta eller erkänna att detta är diskriminering. 


Artikel 3

"Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska barnets bästa komma i främsta rummet."

Föräldrarna har yttersta ansvaret för barnen. Om föräldrarna anser att barnets bästa är att fostras hemma istället för i förskolan - hur blir det då? Kan man hänvisa till barnkonventionen? Skulle inte tro det. Det skulle nog visa sig att det egentligen är någon annan som vet barnets bästa bättre. 

Artikel 5

"Konventionsstaterna ska respektera det ansvar och de rättigheter och skyldigheter som tillkommer föräldrar eller där så är tillämpligt, medlemmar av den utvidgande familjen eller gemenskapen enligt lokal sedvänja, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet, att på ett sätt som står i överensstämmelse med den fortlöpande utvecklingen av barnets förmåga ge lämplig ledning och råd då barnet utövar de rättigheter som erkänns i denna konvention."

Hur går detta ihop sig med förskolestilen i detta land? Får föräldrar bestämma eller inte? Har de ansvar eller inte? Respekterar man att vissa föräldrar har som en slags sedvänja att vilja ta fullt ansvar för barnen fram tills de börjar skolan? Skulle inte tro det. 

Artikel 9

"Konventionsstaterna ska säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja utom i de fall då behöriga myndigheter, som är underställda rättslig överprövning, i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden, finner att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. Ett sådant beslut kan vara nödvändigt i ett särskilt fall, t ex vid övergrepp mot eller vanvård av barnet från föräldrarnas sida eller då föräldrarna lever åtskilda och ett beslut måste fattas angående barnets vistelseort."

Om mitt barn tydligt visar att det inte vill gå i förskolan genom att gråta, protestera, sträcka armarna efter mig, klänga sig fast i mina ben...ska man då respektera barnets vilja? Skulle inte tro det. 


Problemet i detta land är att man redan har bestämt sig. Förskolan har blivit naturlag och det är inget man kan ha några åsikter om. Barn hör hemma där och det får föräldrar acceptera hur de och deras barn än ser på saken. Därför kommer barnkonventionen bara bli tomma ord. Den gäller vissa saker men inte andra. Det kan till och med bli så att föräldrar som har en annan uppfattning om var och hur barnen ska fostras sina första år kommer att framstå som rent skadliga för sina barn. Och då måste samhället enligt barnkonventionen gå in och "hjälpa" barnet. Allt beror på perspektivet. 










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar