Arbetsmarknaden håller på att bli kvinnodominerad. 60% av studenterna på universitet och högskolor är kvinnor. Inom utbildningar mot offentlig sektor finns nästan bara kvinnor. Inom ekonomi och juridik är kvinnor i majoritet. Fortfarande är det mest män inom civilingenjörsutbildningarna men kvinnorna ökar stadigt sin andel här också.
Arbetsmarknaden håller alltså på att bli mer och mer kvinnodominerad. För att öka avkastningen på det kvinnliga humankapitalet måste saker och ting göras. Arbetsgivare, politiker och föräldrar har sina ansvarsområden för att förbereda och underlätta skiftet till en kvinnodominerad arbetsmarknad.
Arbetsmarknaden måste
- ha nolltolerans för sexism.
- vara mer flexibla inför föräldraledigheter och dagislämningar.
- skapa karriärvägar som inte förutsätter full uppbackning hemma.
- förutsätta att både kvinnor och män kan göra karriär.
- nyckelpersonerna får inte bara vara män.
Politikerna måste
- bygga ut ruttjänsterna.
- skriva om läroplanen för skolans fritidsverksamhet och höja ambitionerna rejält.
- se till att föräldradagsuttaget blir jämnare.
- ta bort de höga marginalskatterna så att arbete lönar sig mer.
- bejaka vinster i välfärden.
Föräldrarna har förstås också sitt ansvar. De måste
- uppmuntra döttrar att plugga matte och teknik.
- hindra sönerna från att spela bort sin skoltid.
Om jag fattat rätt är det alltså meningen att kvinnor ska dominera arbetsmarknaden. Två uppgifter har de. Att göra karriär. Och att underlätta för de som gör karriär att göra karriär. Herrskap och tjänstefolk. Traditionella mans- och kvinnoroller fast på ett nytt sätt. Ett nytt familjeliv utflyttat i det offentliga. Statliga hemmafruar som jobbar i stordriften med barnpassning, städning och matlagning...för att serva de karriärlystna ja, och för att serva sig själva och alla andra knegande systrar. Och så gäller det att pussla för att få ihop privatlivet. De som har råd har sina rutarbeterskor och Linas matkassar och Findus färdigmat som underlättar. Resten får gno på efter arbetsdagens slut. Dagis och fritids har vi alla tillgång till så det är ju rättvist och bra. Alla behövs. Som myror i en myrstack. De flesta är tjänsteandar vars enda uppgift är att lyfta de andra, de driftiga, uppåt i hierarkierna. Allt för det stora målets skull. Att det mänskliga humankapitalet ska ge högre avkastning. Det egna livet...det är inget kapital. Ingen avkastning kan öka. Det är helt ointressant och när humankapitalet växt ytterligare och alla ordnat in sig på sina rätta platser i stacken kanske nästa steg måste tas. För varför ens ha privatliv? Kanske går det att ordna på annat sätt. Kanske kan barnen odlas fram. Många arbeten skapas om vi lyckas med det. Forskare och tillverkare av inkubatorer, spädbarnssköterskor och hygienexperter...Nästa steg, det sista, är väl att rationalisera bort oss själva. Judgement Day! Here we come! Hoppas vi kan sända tillbaka en terminator som kan ställa allt till rätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar