söndag 20 mars 2016

Katedraler

Vi tittar på hitta.se. Vi vill kolla upp när någon fyller år. Så läser vi lite för skojs skull - man får reda på lite - hur många pizzerior det finns inom en radie på...något, vad man övervägande röstar på, vilka intressen folk har i området (hur man nu kan veta det), medelåldern, medelinkomsten...och så hur många förskolor det finns i närheten. 8 st fanns det i närheten av personen som snart skulle fylla år. 8 stycken. Det finns 32 st här i min stad. På 30 000 invånare. Det är mycket.

Sen läser jag om Munkfors. Det bor 3054 personer i Munkfors. De behöver ett nytt dagis. De gamla är så slitna. Dagiset behövs för att mammorna ska få jobba. De jobbar mest inom kommunen får man anta eftersom kommunen är de största arbetsgivaren på orten. Sen finns det en industri som gör sågar och något elektronikföretag och något till. Några affärer finns det väl, ett ICA bland annat. Så dagiset behövs.

Dagiset kommer att kosta 25 miljoner kronor att bygga. Det blir ett sånt där modernt dagis, stort, två plan, fem avdelningar med plats för 100 barn (vänta nu - det blir ju 20 barn per grupp! Är inte det lite mycket?) ...25 miljoner kronor. Och så tillkommer förstås kostnaderna för själva barnen, när förskolan är färdig. 100 barn gånger kanske 10 000 kr i månaden gånger 12 månader = 120 000 000 kr per år. Fast det betalar ju inte kommunen förstås utan staten. Ja, det är förstås skattepengar det är fråga om. Fast ur en annan kassa. Så källan är ju densamma på sitt sätt. Och ja, det är ju klart. Mammorna som lämnar in sina barn betalar ju skatt. De flesta jobbar förmodligen inom kommunen så på sitt sätt blir det väl någon slags rundgång med lite tapp här och där. Men i alla fall...

Fast hur man än ser det så verkar det väldigt dyrt. Och väldigt märkligt. Om man tänker noga på det alltså. Och det ska man väl egentligen göra. Hur kan det någonsin betala tillbaka sig? Hur går det att försvara? Om man nu tänker i lönsamhetstermer så...kan detta någonsin bli lönsamt? Varför ska alla barn i en så liten kommun stoppas in i ett stort dagis? Varför kunde inte mammor eller pappor som ville vara hemma med sina barn få vara det? Varför inte leja ut mer av folks privatliv på dem själva? Om de har lust för det alltså? För det ska ju aldrig någonsin vara ett krav att ta hand om sitt eget...förstås. Jag tycker att sunt förnuft borde räcka för att begripa att det här är absurt på något sätt.

Så tänker jag på katedraler. Nu bygger vi inte katedraler längre. Vi bygger dagis. Oavsett kostnaden. Det är alltid värt det. Vägen mot det högre målet kräver det. Alltid lite, lite längre bort, men närmre...Förnuftet har inget med saken att göra. Religionen kräver dessa byggnader. Byggnader för tillbedjan och kontroll, arbete och drömmar. Kyrkoplikt, dagisplikt...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar