söndag 27 mars 2016

Alla vill ha ett hembiträde!

 Förskollärarna klagar på att de har för många kringsysslor. Det är både administrativa saker som vikariebeställningar, matbetställningar och så vidare men också sysslor som har med själva barnen att göra som torkning av bord, sopning under bord, upphängning av kläder och sånt. Jag förstår att det måste vara fruktansvärt att jobba i förskolan när barngrupperna är för stora och det är för få vuxna och att det då blir så att pedagogerna inte hinner med själva barnen om de har för mycket annat.

Men så tänker jag att felet kanske inte är kringsysslorna (utom det där med vikariebeställningar och andra beställningar då) utan om att det helt enkelt är för mycket arbete för en person när det blir för många barn att ta hand om. Så kan det ju kännas för en hemmamamma också när man har för många små barn. När man hade fyra små barn till exempel då var det tufft att hinna med allt man ville och behövde göra. Men man visste ju att det var övergående. Man fick ta sig förbi något år och så lättade det. Man fick lägga ner vissa saker...kunde inte städa så mycket man ville, kunde inte laga någon avancerad mat, fick arbeta utanför arbetstid...vika tvätt på kvällarna och sånt...Men så kan ju inte förskollärare tänka. Det går ju inte över. Det är som det är ända fram till pension.

Så då vill förskollärarna ha assistenter. De vill inte bli fler pedagoger så att de har tid att göra lite kringsysslor tillsammans med barnen. De vill istället använda alla de som är arbetslösa så de kan jobba i förskolan och sopa golv och torka bord när barnen ätit, hänga upp kläder när de varit ute, damma hyllor och ringa in vikarier...Förskollärarna ska ta hand om den pedagogiska biten. Undervisa barnen. För de är lärare. Och då blir det förstås precis lika fel som om en gymnasielärare skulle torka bord efter sina elever.

Jag känner mig snurrig. Och full i skratt. Jag försöker se framför mig hur pedagogerna undervisar de små barnen hela dagarna. I ända upp till 10 timmar. Och så smyger det runt assistenter där och sopar lite, torkar här och där, kanske ska de snyta barnen och byta blöjor också? När de inte har något att sopa eller torka vad gör de då? Ska de prata med barnen? Eller klampar de in på pedagogernas områden då? Blir det undervisning? Eller pratar de kanske inte på det rätta sättet så det kan få passera som okvalificerat prat?

Det är väl lustigt hur allt förändras! Förr fick torparkärringar och vanliga hemmafruar ta hand om sitt eget. De hade inte alltid tid med sina barn på det där pedagogiska sättet eftersom de hade mycket att göra. Många barn och många kringsysslor. De lite finare fruarna hade förstås råd att ha hjälp. Hemhjälp och barnsköterskor...Sen skulle samhället komma in och jämna ut och ta över. Alla kvinnor skulle få förverkliga sig och tjäna egna pengar. Och barnen skulle få högkvalitativ fostran av proffs. Och så gick tiden. Och nu har proffsen blivit torparkärringarna och de vanliga hemmafruarna. Överbelastade och överarbetade. Nu vill de ha hembiträden! Saker går i ring. Round and round it goes!

Kanske är det dags att backa bandet lite. För kanske, kanske att det funkar bra att ta hand om barn och ha kringsysslor. Om man har lagom många barn alltså. Och om det är sitt eget hem man kringsysslar i. Och kanske, kanske att det till och med är utvecklande för barnen att få vara med om ett vardagsliv med allt vad det innebär av golvtorkningar och tvätt och sopning och allt det där. Det kanske funkar lika bra som pedagogisk verksamhet. Eller till och med bättre. Vem vet. Kanske dags att testa igen! För det har väl nästan gått och blivit nytt och fräscht igen!



6 kommentarer:

  1. Håller klart med dig i det sista, men tycker att det vore jättebra med sk assistenter på förskolorna så pedagogerna får tid för barnen och de som inte är tillräckligt utbildade får typ städa :) Hehe hade kunnat jobba extra som sådan själv när barnen börjar skolan.

    Det ÄR ju närmast orimligt att förskolepedagogerna ska ta hand om 20-30 barn på ibland kanske bara 2-3 personer och samtidigt städa, sköta skrivbordsjobbet, fixa maten mm och dessutom trösta alla gråtande då och byta alla blöjor, ringa efter föräldrar mm. Helt galet. Rena mardrömmen både för barnen och de anställda. Fler assistenter och färre vikarier, så barnen behöver se mindre nya ansikten utan fasta assistenter istället som fixar och donar i bakgrunden.

    Vet inte riktigt hur man dock skulle utbilda alla dessa assistenter i att vara pedagogiska mot barnen. De kan ju inte vara värsta svinen direkt utan behöver också ha utbildning. Och där gick det runt en gång till :) Haha. Ja, galet system.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår hur du menar. Det är klart att det är helt orimligt att några få förskollärare har hand om en massa barn. Det går inte. Men jag blir så fascinerad över att man vill ha assistenter och inte fler riktiga pedagoger. Varför vill man ha folk som går och städar i bakgrunden? Och varför separerar man sysslorna kring barnen? Att städa, torka, tvätta, hänga upp kläder är normala sysslor som barn gott kan vara med och hjälpa till med. Så som det funkar i ett hem. Man man inte bara ägna sig åt "pedagogik" hela dagarna - det blir dött. Och om barnen blir oense och behöver hjälp med att reda ut saker? Vad händer då? Ska assistenterna inte gripa in? För de har ju inte rätt utbildning. Och om de griper in så har de utfört en syssla som de inte är kvalificerade för. Om de klarar av det lika bra som förskollärarna? Vad säger det? BOrde de då ha förskollärarersättning för det momentet? Nä, jag tror verkligen inte att det funkar att ha olika yrkesgrupper som jobbar tillsammans med barn. Det blir alldeles för orättvist och märkligt. Och grundfelen är väl många - och ett av dem är att förskollärare överhuvudtaget utbildas på universitet och högskolor.

      Radera
  2. Pratas ju mycket om låglönejobb och det skulle nog vara ett sånt, men jag tror inte att det är rätt väg att gå, varken för förskolan eller de människorna som ska ha jobben. Jobb som de inte kan leva på, ska det sen fyllas upp med bidrag för resten som inte lönen täcker?? Och sen blir det ännu fler människor som små barn ska lära känna, nä ta tag i problemet i roten istället. Mindre barngrupper, mindre stress och avslappnade vuxna som får ta hand om barnen.
    Sen tycker jag dock inte att man som normal vuxen ska behöva ha "utbildning" för att kunna vara nära barn, jag har ingen utbildning i det ämnet men skulle inte ha några problem att ta hand om några andras barn på ett korrekt sätt. Jag kan förstå att man ska ha kontroll på vad det är för människor som ska vara runt barnen men att lägga all sin tro vid utbildning, nja. Men alla får tycka vad de vill och det respekteras :-D

    Ni som har barn i skolåldern, är det skillnad på kommunal vs friskolorna?

    Hälsningar från skåne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänker som du när det gäller de där låglönejobben. tror man måste tänka i andra banor. Ska man ha låglönejobb så får man kanske härma andra länder när det gäller skattesystem också - högre nivåer innan man börjar betala skatt - här i Sverige - 19 000 medan i Tyskland tex 80 000 per år. Och lägre skattenivåer för lägre löner. Här ca 30 % jämfört med 12 % i Tyskland som lägsta skattesats. Sen tror jag att det blir tokigt med någon slags hembiträden som ska serva förskollärarna. Tycker de borde kämpa för fler förskollärare istället. Fast det går ju inte förstås -det är ju redan för dyrt som det är! Så egentligen kvittar det ju - politikerna kan inte ordna upp det här med förskolan tror jag. En förskoleplats kostar redan ca 14 000 kr per barn och månad. Och ändå duger inte kvaliteten. Hur dyrt får det vara egentligen innan man kommer på att det kankse är mer "lönsamt" (hatar att prata om lönsamhet när det gäller barn men...) att låta föräldrarna stå för fostran.

      Radera
  3. Hej igen!

    De kommmer aldrig att släppa detta med förskola, snarare att de gör den obligatorisk från tre års ålder, alla barn ska vars inom den svären för då har man koll på dem och kan lära dem från början vad som gäller. Barn som är hemma kan ju få andra ideer om hur världen ser ut, vad är egentligen kärnan i mycket som sker i vår värld, det är inte bra ur deras pespektiv. Enligt Steiner (waldorf-pedagogiken) så är de första tre åren i ett barns liv jätte viktiga och då ska barnet inte ha för många som tar hand om
    det.

    Hälsningar från skåne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror du har helt rätt i det du skriver.

      Radera