Kartläggning

Man måste få ordning på skolan. Och politikerna försöker. Nu ska det kartläggas. Redan i förskolan ska eleverna...eller barnen...kartläggas. Det gäller att hitta de som halkat efter utbildningsmässigt. Detta är en av huvudpunkterna i regeringens LÄSA-SKRIVA-RÄKNA-GARANTI. I förskoleklassen ska barnen få göra ett slags prov och så får man ett resultat och så kan man göra en bedömning om vilka behov som finns och vilka elever som riskerar att inte uppnå de mål som finns. Och så ska det komma in specialpedagogisk kompetens som tillsammans med läraren gör en bedömning. Det är bråttom. Insatserna måste komma tidigt för att man ska hinna räta upp det som gått fel. Ja, det är tydligen så viktigt att det gäller att hitta de elever/barn med brister redan innan de börjat skolan. Redan innan de börjat undervisas i skolkunskaper. Det är väl märkligt ändå. Förskolan skulle ju lägga grunden. Vara första steget i det livslånga lärandet. Det hamras in i oss medborgare att barn som går i förskola presterar bättre i skolan. Och ändå blir det så här. Många barn har halkat efter i sin utbildning i förskolan och har kommit efter redan från början, redan innan början, alltså redan innan de börjat skolan. Hur kan det bli så? Det borde vara omöjligt. Man kanske ska börja fundera lite på om förskola verkligen är den optimala förberedelsen för att börja skolan. Det kanske är så här att skolsystemet inte ska ägna sig åt barnpassning. Inte blanda ihop omsorg med undervisning utan se varje bit för vad den är. Kanske är det så att skolan skulle behöva ägna sig lite mer åt undervisning. Kanske kartlägga lite mindre och lära ut lite mer. Specialpedagoga lite mindre och istället låta barnen få rutiner för hur man lär sig saker och ting. Det kanske är inte barnen det är fel på. Det kanske är skolan. Man kanske borde kartlägga skolan.