Ett feministiskt alternativ

Jag läser på svt opinion. Det är några folkpartister som skriver om att folkpartiet ska bli ett feministiskt alternativ. Och feminism vet ju alla vad det betyder - rätten/tvånget att jobba precis lika mycket som en hel karl. Och ett led i det är att föräldraförsäkringen blir helt individualiserad. Varför? Jo, svaren kan vi nu:

1. Kvinnor är hemma längre och då städar de mer och tar hand om barn mer och halkar efter i karriären. Och då blir det segare löneutveckling, sämre karriärmöjligheter och lägre pension.
2. Kvinnor får en svagare ställning på arbetsmarkaden. Arbetsgivarna har förväntningarna att kvinnorna tar ut det mesta av föräldraledigheten och då vet de att det inte är någon idé att satsa på kvinnor.
3. Delar man lika kommer lönegapet under livstiden minska. Som det är nu tjänar kvinnor 3,6 miljoner kr mindre än männen under en livstid.

Folkpartiet vill till skillnad från de andra allianspartierna profilera sig som ett borgerligt alternativ för feminister.

Det är ledsam läsning. Människosynen som visar sig är skrämmande. De här människorna säger att föräldraförsäkringen är ett privilegium från staten. Man är fri att avstå om det inte passar. Liberalerna ser människan som den enskilda byggstenen, inte ett kollektiv som familjen. Folkpartiet var med och avskaffade den könscementerande sambeskattningen till förmån för en individualiserad sådan. Nu är det dags att ta nästa steg - individualiserad föräldraförsäkring. Så det är alltså på nåder vi får ta hand om våra barn. Vi ska vara tacksamma för den tid vi får och förstå att staten vet bäst. Vi vet inte bäst själva. Vi får lov att skaffa barn. Men vi är inte vuxna nog att förstå vad vi själva och barnen behöver. Vi är byggstenar. Vi är kuggar som staten ska använda. Vi och barnen är hitkomna för att arbeta åt staten så att den kan ge oss den välfärd de anser är bäst för oss.

På kvällarna läser jag Narniaböckerna för två av mina barn. Vi är inne på den sista boken nu. Delen där Narnia går under eftersom det är korrupt. Det handlar lite om oss. Ett stycke i början av boken fastnar lite. De talande djuren förstår att de ska jobba i främmande land.

"- Nej, nej, nej, tjöt djuren. Det kan inte vara sant. Aslan skulle aldrig sälja oss som slavar till kungen av Calormen!
- Tig med er! Håll mun! fräste gorillan. Vem har talat om slaveri? Ni ska inte bli slavar. Ni ska få betalt - rikligen betalt. Det vill säga, era löner kommer att skickas till Aslans skattkammare, varpå han kommer att använda dem till allas bästa. Vid dessa ord gav han calormenas hövding en blick, som nästan var en blinkning. Och hövdingen bugade och svarade på calormenas pompösa sätt:
- O du Aslans allvetande språkrör, Tisrock (må han leva i evighet) är till fullo ense med dig i denna välvisa plan.
- Där hör ni! sade gorillan. Allt är redan klart. Och allt är till ert eget bästa. Med de pengar ni förtjänar kommer vi att kunna göra Narnia till ett land värt att leva i. Apelsiner och bananer kommer att strömma in - det kommer att vimla av vägar och stora städer och skolor och kontor och piskor och munkorgar och kapsoner och sadlar och burar och hundgårdar och fängelser och - ja, allt möjligt.
- Men vi vill inte ha allt det där, sade en gammal björn. Vi vill vara fria. Och vi vill höra Aslan tala till oss själv.
- Börja inte bråka nu, sade gorillan, för det tänker jag inte tolerera. Jag är en människa, medan du bara är en tjock och dum gammal björn. Vad vet du om frihet? Du tror att frihet betyder att du får göra vad du vill. Men där hugger du i sten. Det är inte sann frihet. Sann frihet betyder att du gör vad jag säger åt dig att göra."