torsdag 18 juni 2015

Sommarlov!

Moderaterna har ett nytt härligt förslag för att få ordning på föräldrarnas livspussel samt höja kvaliteten på våra skolelever! Det är sommarlovet som har hamnat i skottgluggen. Sommarlovet är för långt och detta ställer till det en hel del. Det värsta problemet med det är att de långa loven ställer till det för både barn och familjer. De barn som kommer från tuffare socioekonomiska förhållanden drabbas värst. De får ingen stimulans eftersom de inte har närhet till böcker eller får åka på kollo. Som av en händelse nämner de inte föräldrarna. Det är böcker och kollo som är sällskapet och stimulansen. Inte föräldrar och syskon. Barnen sitter bara hemma och spelar tv-spel och är passiva. Sen är kommunerna olika. Vissa ordnar inte med öppna förskolor och tillgängligt fritids. Och sen tappar barnen i utveckling under långa lov. Det visar internationella undersökningar. Och så igen - föräldrar kan inte pussla i hop livet under sommarloven. Det är alltså bättre att ha tre terminer istället för två.  Kortare sommarlov är en nödvändighet.

Det räcker inte riktigt att bara korta av sommarlovet. Man måste också öka antalet undervisningstimmar. Vi har färre antal undervisningstimmar än OECD-genomsnittet och eftersom vi tappar i PISA så måste timmarna ökas. Det är främst inom matte vi måste jobba mer men också inom programmering.

Jaha. Problemen är alltså två. 1. Föräldrarna får inte ihop sitt livspussel. De jobbar mer än vad barnen är i skolan och då blir det svårt att få ihop det. 2. Barnen är inte duktiga nog i skolan. Och nu kan man alltså slå två flugor i en smäll. Man kan lösa föräldrarnas logistiska problem genom att se till att barnen är i offentlig verksamhet längre tid. Och man kan få barnen duktigare genom att undervisa dem mer.

Det första problemet är så sorgligt. Först ställer man till det så att barnen inte har någon vuxen hemma. Att båda föräldrarna måste jobba. Och att det är heltid som är normen och målet. Och sen måste man plåstra. Man hade inte tänkt på barnen. Var de ska vara någonstans? Men det löser man. Mer förskola, mer skola, mer fritids. Det offentliga äter upp ännu mer av det privata.

Det andra problemet. Skolan. Jo, vi kan ju inbilla oss att barnen kommer bli otroligt mycket duktigare om de är i skolan fler timmar. Men jag tror inte på det. Barnen har redan längre dagar och kortare sommarlov än de hade förr i tiden. Politikerna borde kanske slå upp en skolbok från förr och jämföra med en från nu. Trots längre dagar och längre terminer så hinner man med mindre nu än förr. Det är inte bara tid. Man måste jobba lite också. Kanske blir man mer effektiv om man går i skolan lite kortare tid och jobbar på istället. Och barnen blir piggare och gladare av att få leka mer, vila mer, ägna sig åt sina intressen mer - när de är färdiga med skoljobbet. Många timmar i skolan ägnas åt rena meningslösheter, tidsfördriv som inte leder till någon kunskapsinhämtning.

Men skolan  har blivit barnförvaring. Och då blir kvaliteten lägre förstås. Men så måste det vara. För barnen måste ju vara någonstans. Och föräldrarna kan ju inte ta hand om sina barn heller. Hur skulle det se ut!? Jämställdheten? BNP? Barnens socialisering? Kvinnornas förverkligande? Pensionspoängen? Löneutvecklingen? Karriären? Det går ju inte. Det förstår väl alla. Så får man snurra vidare. Mer och mer av allt som gör oss sjuka och ledsna. Den svenska sommaren. De där 2-3 månaderna av ljus och dofter och glädje som lyser i regnet, rusket, kylan...den ska vi fylla med effektivitet. Då blir nog allt bra till slut. Kanske.

Det ekar lite i mitt huvud. Arbeit macht frei tänker jag. Det är väl så vi jobbar här. Ingen ställer frågan. Vad är det vi jobbar för? Vart är vi på väg?




 

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar