onsdag 24 juni 2015

Barnfamiljer och mat och mor- och farföräldrar!

Jag läser en artikel som handlar om barn och matvanor. En studie från Karolinska institutet har kommit fram till att när mor- och farföräldrar kommer och är med sina barnbarn så får de där barnen bättre mat och bättre matvanor. Det kan vara bra för att förebygga barnfetma. Så här står det:

"Det visade sig att när mor- eller farföräldrar relativt ofta hjälper till med markservicen ökade chanserna att de små barnen får vettiga kostvanor.
– Trots att svenska föräldrar har avlastning genom förskolan är hjälp från familjen fortfarande viktig. Föräldrarna kan då lägga mer tid på att handla hälsosam mat och att fokusera på vad barnen äter. Den möjligheten har inte stressade föräldrar, säger docent Paulina Nowicka vid KI."

Det är väl konstigt ändå? Svenska föräldrar får en "otrolig avlastning" från förskolan. De kan ha sina barn där precis så länge som behövs och ibland även om det inte behövs. 10 timmar om dagen är helt ok. Men det räcker inte. Det måste till mer avlastning. Markservicen måste skötas av mor- och farföräldrar för att det ska funka och barnen ska må bra. Barnen behöver mer vuxenkontakt. Det räcker inte med den förträffliga pedagogiska omsorgen på förskolan. Och föräldrarna behöver stöd från den äldre generationen för att veta hur de ska ta hand om sina barn.

Jaha, och detta behövde man göra en studie om för att få reda på? Man kunde ha frågat mig så hade man kunnat spara in de pengarna! Närå, men skämt å sido. Är det inte rätt självklart alltsammans. Avlastning i all ära...men när det gäller mat så är man inte behjälpt av avlastning (om man inte vill att någon annan ska laga maten alltså och det är väl där mor- och farföräldrarna kommer in i bilden antar jag)...När det gäller matlagning så är det bara tid som räknas. Man kan inte laga mat utan att ha tid. Har man inte tid så blir det sämre mat. För man hinner inte få fram maten annars. Det är lätt att laga köttbullar till exempel. Det är bara att blanda ihop det där "kittet" (ströbröd, potatismjöl, mjölk) och låta det stå, häva ner riven lök och ägg och kryddor och blanda runt med färsen och rulla bollar och steka. Hur lätt som helst. Ett barn kan göra det. MEN - det tar en stund. Det går faktiskt fortare att hälla ner de där (oätliga) mamma Scans köttbullar i pannan. Så är det bara. SÅ är det med allt praktiskt. Man kan inte göra det utan att ha tid. Som med barn. Man kan inte ta hand om barn om man inte är med dem. Man kan inte fostra barn utan att vara tillsammans med dem. Om man inte har tid då får någon annan göra jobbet. Förskollärarna, lärarna, fritidspedagogerna och barnen själva får fostra barnen och maten den får industrin fixa fram åt oss. Och när det inte duger så får man hoppas att det finns snälla och gamla mor- och farföräldrar som kan rycka in och serva. De måste vara tillräckligt gamla för annars är de inte pensionärer och då har de inte heller tid att fixa mat eller vara med barnbarn.

Vilka omvägar vi går. Erkänn istället. Att sköta om hem och barn är ett jobb. En familj kräver tid för att tas om hand. Ett hem kräver skötsel. Mat kräver någon som lagar den. Omvårdnad och kontakt kräver någon som finns där "in person" med sina armar och sin famn och sina läppar som pratar och pussar...Det finns inga genvägar nämligen. Allt som ska skötas ska ha den tid det kräver för att sköta om det. Annars går det inte. Så är det bara.

2 kommentarer:

  1. Det här är precis vad min pappa pratar om: föräldrar har inte tid att laga riktig mat till sina barn. Och då blir det inte bara onyttigt utan dyrt också! Men, det kanske är så när båda föräldrarna jobbar hela dagarna och barnen har ännu längre dagar på förskola och fritids...

    Jag måste också säga något om det tidigare inlägget om feminism. Jag ser mig själv som feminist, men inte i den bemärkelsen att jag har som mål att jobba lika mycket som en man förväntas vilja. Feminismen omfattas av betydligt mer än så.
    Jag har i många år arbetat på mansdominerade arbetsplatser och har med egna ögon sett och känt på den kultur, präglad av män, som gärna ser att kvinnor finns inom yrket så länge de gör som männen vill. Det är just därför som jag gärna ser mig som feminist; jag vill att kvinnor ska ha samma rättigheter som män och det har de inte någonstans idag. Varken inom arbete eller fritid. Inte när det gäller lönesättning heller. Inte ens när det gäller att välja att ta hand om sina barn uppskattas en kvinnas val på samma sätt som om en man hade valt att vara hemma med barn. Feminism handlar om så mycket mer än om att vara hemma med barn eller inte. För mig inbegriper det att kunna (!) vara hemma!
    Just därför är jag feminist, för att kvinnor ska ha samma rätt som männen alltid haft.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår hur du menar ang feminism och jag tänker som du - att vi ska ha samma rättigheter som män - att alla människor ska ha samma rättigheter. Men jag tycker feminismen används på ett fult sätt. Det handlar inte om rättigheter utan om att få alla att jobba så mycket som möjligt utanför hemmet. Feminismen används liksom för att rättfärdiga ett samhälle som bara styrs av tankar på tillväxt och bnp. Och så tycker jag att det är märkligt att det som anses traditionellt kvinnligt är så nedvärderat. Och att det finns en fallande skala inom det området också - arbetar du med omsorg och "husliga" sysslor utanför hemmet så är det ok och värt pensionspoäng och lön men inte inom hemmets fyra väggar. Arbete med egna barn är inget värt. Först när du tar hand om andras barn som tex dagmamma så är dina egna också värd en summa pengar. Jag vill därför inte kalla mig feminist. Jag har överhuvud taget svårt att definiera mig som något - gillar inte ideologier över huvud taget. Jag tror på rättvisa och att staten ska hålla sig ifrån att styra folk i det privata så mycket som möjligt. Vi har bara ett liv och då tycker jag inte vi ska behöva leva som något slags politiska ställningstaganden eller offra oss för att nästa generation ska få det bättre (sämre?). Jag tänker också att de flesta män inte har haft det så lätt de heller. Rätt till utbildning och rösträtt osv har bara de rika haft - inte de vanliga männen. För vanligt folk handlar det ju oftast om att få mat på bordet, kläder på kroppen och ha någonstans att bo.

      Radera