tisdag 16 juni 2015

Världens bästa förskola!

Jag läser manus till Gustav Fridolins tal till kongressen. Han pratar om förskolan. Svensk förskola är tydligen ett internationellt föredöme. I alla fall om barngrupperna inte blir för stora och när varje barn får tillräckligt med tid. När förskolepedagogiken blir tillgänglig för alla så får det effekter långt upp i åren. Man kan tydligt se att de barn som gått i en bra förskola presterar bättre på PISA-proven. Fridolin säger också att vi en gång i tiden fick internationella studiebesök som ville lära av svensk skola men att nu kan vi istället ta emot studiebesök för vår svenska förskola som ligger i framkant. Och hela världen är intresserad! Och hela världen är välkommen hit!

Jag blir förvirrad. Svensk förskola är ett föredöme. Den ligger i framkant. Man kan se vilka barn som gått i en bra förskola på PISA-proven. Och? Svenska elever har presterat allt sämre på PISA. Då betyder det alltså att förskolan har blivit allt sämre. Är vi då fortfarande ett föredöme? De länder som har presterat bättre - har de bättre förskolor? Är det inte de som är föredömen då? Borde inte vi besöka dem? Sen måste det väl vara väldigt synd om alla de barn som inte presterar så bra i Sverige till följd av att förskolorna inte håller måttet. Svenska staten bestämmer alltså att barn hör hemma på förskolan. Det är den enda omsorgsformen som sponsras ekonomiskt av staten så det blir ju lite som att det är den enda av staten godkända omsorgsformen. Och ändå ser man inte till att alla förskolor håller godtagbar kvalitet. Det är bara vissa förskolor som är så bra att barnen presterar bra i PISA. Kan det verkligen vara rättvist? Ok? Borde det ens vara tillåtet med så varierande kvalitet?

Men ingen bryr sig. Det finns ingen journalist som ställer följdfrågorna. Fridolin för haspla ur sig sina floskler. Eller är vi så dumma att vi tror på vad han säger? Eller är det bara att vi inte bryr oss? Det spelar ju ingen roll. Saker är som de är. Orden ändrar ingenting.

4 kommentarer:

  1. Ja varför ställer inga journalister följdfrågor och är folket så hjärntvättat när de tror på honom? Jag arbetar på förskola men slutar lyckligtvis snart och ska göra det som känns helt rätt nämligen sköta om och vara med mina egna barn, inte andras. INGEN säger något om detta, fastän alla vet VAD jag ska göra är det knäpptyst! Inget beröm eller uppmuntran till mitt val. Inte från något håll. Det är tur att jag så starkt känner vad som känns rätt så att jag egentligen inte bryr mig att ingen reagerar. Jag menar hade jag hört talas om en mamma som skulle vara hemma då skulle jag bli riktigt intresserad ang det. Men det är ju jag det!

    Jag har ingen förståelse alls på hur mammor kan lämna sina egna barn på förskola och sen fara och jobba på ett annat dagis. HUR kan det kännas bra? Samma sak med de som har barnet på samma förskola men på en annan avdelning, HUR kan man gå med på något sånt? Oförståeligt för mig! Men helt vanligt och naturligt för de andra. Jag har frågat och de flesta säger att det är väl ingenting. Nää jag ska bort från den inrutade dagisvärlden och ut i verkligheten nämligen min egen familj.

    TACK för en bra blogg. Känns bra att det ändå finns kloka människor som du som tycker och tänker som jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant att höra bemötandet du får när du väljer att ta hand om ditt eget barn istället för att förvärvsarbeta. Som du skriver borde väl folk vara intresserade och fråga något. Jag har samma erfarenheter - ingen är intresserad..det är som man blir lite osynlig när man väljer något annat än det vanliga. Det är väl pga det här beteendet de styrande och journalisterna kan fortsätta - i vår tystnad låter vi allt fortgå. Och varför vi är tysta är ju frågan - men kanske beror det på att om man börjar säga något, tänka något så river man upp sår som man inte vill ha, att man vet att det vi håller på med är galet och det är för svårt att ta upp det till ytan. När vissa saker blir omöjliga att prata om - icke-ämnen - då är det nåt som inte stämmer i alla fall.

      Radera
  2. Hej
    Intressant svar från dig. I dag pratade jag med min chef och hon undrade varför jag ej sökt fortsatt tjänst inom förskolan och jag sa som det var nämligen att jag kan ej tänka tanken på att sköta om andras barn när jag har en egen 4 åring som jag själv vill ta hand om på heltid. Hennes reaktion var som jag väntat mig. Oförstående vad jag egentligen menade. Hon menade att förskolan var som vilket arbete som helst. Med flit sa jag ej då som det sanna läget verkligen är nämligen att jag ej ska arbeta alls. Det vore nog lite för magstarkt för henne att höra. Jag väljer ej bort förskoleyrket utan alla yrken pga att jag ska sköta om barn och hem på heltid.

    Chefen tittade medlidsamt på mig och sa att - ditt barn är 4 år och börjar ju bli stor. Mellan det hon sa kunde jag tyda att hon menade att det är dags att klippa banden nu och låta honom börja dagis medan jag jobbar. Jag vägrar!

    Jag är ej tyst utan detta måste komma ut. Så ett tankefrö i folk. Nämligen att det finns andra sätt än förskola, dagmamma. Man kan faktiskt vara hemma och själv ta hand om sina barn. Folk behandlar mig ofta som om jag vore osynlig. Jag läste ditt senaste inlägg och det vas så otroligt bra beskrivande skrivet så jag ska läsa om det nu. Ha en fin sommar. Hälsningar från en annan fri osynling.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ha en fin sommar själv!

      Radera