måndag 1 juni 2015

Att jobba bort fula ovanor!

Det är mycket nu med den där tredje pappamånaden. Jag lyssnar på Annika Strandhäll och Emma Henriksson som pratar om det. Annika är hård, stenhård. Hon kommer med alla de vanliga argumenten. Jag behöver inte skriva upp dem. Ni vet - jämställdhet, löneutveckling, pensioner, obetalt hushållsarbete och kontakt med barnen och det där. Men så säger hon att det är orimligt att just föräldraförsäkringen ska gå att överlåta. Inga andra försäkringar funkar ju så. Man har sin egen sjukförsäkring, pensionsförsäkring och så där. Visst är det så men jag tänker ändå att föräldraförsäkringen är ju lite annorlunda till sin karaktär. Det handlar inte om en individ utan om en samling individer - en familj. Det är två vuxna som får ett barn och sedan kanske ännu fler. Två individer blir till en familj. Och i den ekvationen finns det ett litet barn som inte kan fungera som en egen självständig individ utan är totalt beroende av sina föräldrar - både av omsorg men också av praktiska förhållanden kring själva omsorgen, tex ekonomin. Det blir ju då lite konstigt om man inte tar hänsyn till just familjen och dess önskemål. Men sen kommer det ännu mer. Annika Strandhäll säger att vi tyckte att det var jobbigt med rökförbudet på krogen och på arbetsplatser när det infördes. Men nu tycker alla att det är helt ok att det är just rökfritt. Det kommer funka likadant med föräldraförsäkringen. Vi kommer att vänja oss och acceptera det så småningom. Det handlar liksom om att jobba bort en ful ovana. Ovanan att vilja vara mamma!

2 kommentarer:

  1. Hej. Mycket bra skrivet. Det är som om du skrev ner mina tankar. Jag arbetar just nu och mina planer är att vara hemma till hösten med min yngsta son som då är 4 år. Detta vill folk ej höra utan de kommer med förslag på olika arbeten mm på vad jag kan göra till hösten. När jag säger att jag vill vara hemma med min son så är de som om de ej låtsas höra. Det är väl en ful ovana jag har att ta hand om mina egna barn! Jag måste fås på andra tankar, på de rätta tankarna.
    Det är bara jobb som gäller! Värsta arbetslinjen! Det är ju inte det att jag ej vill arbeta utan det handlar om att jag just nu vill och SKA vara hemma med min son. Han har det bättre hemma med mig än på ett proppfullt inrutat dagis. Det känns rätt.
    Nu har jag faktiskt en "hemlig" plan nämligen att bli privat dagmamma. Jag ska ha hand om min systers ettåriga pojke. Men jag vill ej säga detta till folk för då skulle det låta på ett annat sätt. DÅ jobbar jag när jag tar hand om andras barn. Å då kan de andas ut för då är min fula ovana äntligen borta. Nä folk och samhället är hel snurrigt. Ha en fin dag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Din 4-åring har säkert bättre hemma hos dig än på förskolan! Jag har min 4-åring hemma också och vi har det bra tillsammans! Han är glad och lär sig en massa. Vad härligt att du kommit på en lösning! Låter toppen! Och vad bra både för ditt barn och kusinen att få lära känna varandra på det sättet. Och det är ju inte klokt att arbete med barn bara anses som ett arbete om man tar hand om andras och inte sina egna!

      Radera