Kvoterad föräldraförsäkring!

I Dagens industri kan man idag läsa om föräldraförsäkringen, kvotering och om kd. Artikeln reagerar på att Ebba Busch Thor har sagt att hon inte skulle kunna ta partiledarjobbet om det hade varit kvoterad föräldraförsäkring. DI säger att alla kan vara hemma i 6 månader - även om man har ett toppjobb. Det finns så många duktiga medarbetare man kan delegera till. Sex månader är ingenting i en jobbkarriär. Sex månader är däremot jättemycket under barnets första eller andra halva av det första levnadsåret. Visst ett halvår av barnets första levnadshalvår är ju jättemycket - det är ju faktiskt allt. Och ett halvår i barnets andra levnadshalvår är ju hälften. Men man kan ju tänka lite till. Föräldraförsäkringen är ju liksom inte hela barnets barndom, även om vi numera vill inbilla oss det. En barndom är lång, jättelång. Och ett halvår av denna långa barndom är faktiskt väldigt, väldigt lite. Ett halvår är kortare tid än vad en graviditet varar.

Tänkt det är väl konstigt att alla, precis alla, är så intresserade av föräldrar och barn. Alla utom föräldrarna själva. Vi bara gör som vi blir tillsagda. Är tysta. Letar kryphål och slingrar oss lite om det går. Tar lydigt de erbjudanden som ges oss - gratis förskola 15 timmar - eller 30 timmar i vissa kommuner - från 3 år. Förskola för "stora" syskon. Alla har idéer, vill göra det lätt för föräldrar...att lämna bort barnen.

Artikelförfattaren tycker att kd bara låtsas vara ett familjevänligt parti. I själva verket är de familjeovänliga eftersom de vill ha vårdnadsbidrag, är motståndare till barnomsorg (är de det?) och säger nej till ytterligare pappamånader. Artikelförfattaren tycker istället så här:

Annons:

"Stora viktiga områden som föräldraförsäkring, förskola, fritidsverksamhet och hela den värld som ryms mellan föräldrar och skola skulle behöva intresserade, professionella och hängivna politiker som kan sina saker."

Sorglig läsning. Familjevänlig betyder bara att man försöker ordna det så att det blir så lätt som möjligt att lämna bort sina barn. Utgångspunkten är jobben. Föräldraförsäkringen är det vi får för våra barn och den måste finslipas för att folk gör som de som bestämmer tycker. När man kommer till den bortre gränsen - när föräldraförsäkringen är slut - då är det barnomsorg, fritidsverksamhet som gäller.

Sen kommer man tillbaka till de med toppjobb. "En högpresterande ung person säger inte nej till ett toppjobb för att hon eller han ska bli förälder. Och en framgångsrik arbetsgivare som vill vara attraktiv säger inte nej till kvalificerade personer bara för att de väntar barn. Sådant ordnar man."

Visst - det är jättebra att folk i karriären ska få möjlighet att vara tillsammans med sina barn lite grand. Toppen! Men måste det ha med alla andra att göra? Vi andra som inte har toppjobb kanske har andra drömmar, andra mål. Det kanske finns föräldrar som uppfattar själva föräldraskapet som deras huvudsakliga karriär. Vill man vara en toppförälder krävs det lite jobb. Vill man sköta om sitt hem och sina barn på ett ordentligt sätt tar det tid och kräver engagemang. Visst, man kan vara borta ett halvår - det är ingenting. Men sen måste man sköta om sitt projektledaransvar för hemmet. Eller är det inte så det funkar ute i näringslivet när man har ett toppjobb!? Man kan vara borta några månader men sen blir det nog svårt att sköta toppjobbet på kvällar och helger. Kanske är det lika svårt att fixa om man vill vara en bra förälder?

Men sånt får man inte prata om i Sverige. Här börjar och slutar allt med jobben. Barnen och hemmen är något man ägnar sig intensivt åt några månader och sen kvittar det. Då får någon annan ta hand om det. Hoppas att företagen sköts om lite noggrannare än så.