Idag strålade solen och himlen var alldeles blå. När skolbarnen gått hemifrån gjorde jag och lillkillen som vi brukar. Vi åt lite frukost tillsammans och sedan körde vi igång med den dagliga städningen och tvätten. 4-åringen hade inte riktigt tid att hjälpa till. Han valde minecraft istället. Han är alldeles tokig i det och man får se till att det inte blir alldeles för långa stunder framför tv-spelet. Vi skyndade oss för att hinna ut i vårsolen innan vi var tvungna att fixa mat till oss och far i huset som kommer hem på luncharna.
Först tänkte vi bara ta en cykeltur till affären och köpa ägg men sen kom N på att han hellre ville hälsa på hästarna i ridskolan. Det var längesen. Och då kom jag på att jag hört att svanarna kommit till fågelsjön som ligger ungefär vid ridskolan. Så vi tog med oss kikare och kamera och cyklade iväg. Eller jag hade tänkt cykla iväg men insåg att jag inte hade någon cykel eftersom ett stort barn tagit den. Smidigt sätt att komma undan att ens egen cykel inte funkar! Men det spelade ingen roll - det är nära så jag gick istället. Det var nästan bättre eftersom jag fick gå riktigt fort för att hinna med den lille cyklisten!
Det är så vackert nere vid sjön. Fast jag är där så ofta så blir jag alltid så glad när jag kommer runt kröken och ser det glittrande vattnet, den lilla bron, de vita björkstammarna som smala streck mot den mörka skogen, den gröna avbetade gräsmattan...Det är helt enkelt så ... vackert!
Svanarna låg där på isen och sov. När de sträckte upp halsarna såg jag att det var sångsvanar. De låg där, sov, sträckte upp halsarna, stoppade ner huvudena under vingen igen, sparkade lite med sina svarta ben med simfötter emellanåt.
Vi turades om att titta i kikaren. Vi tittade på svanarna och såg en hel massa gräsänder och jag tror att det var en grågås som kom flygande under ett högljutt kacklande. En kråka såg vi också!
När vi tittat färdigt cyklade vi vidare till ridskolan. Många hästar var ute och N matade dem med torrt gräs. Det växte redan grönt under det torra och det ville hästarna gärna ha. Förra gången vi var här var N lite rädd för de stora djuren men inte den här gången. Han matade och klappade. Han hittade på namn åt dem allihopa - chefen och brunis och vitis och den lilla...
Efter ett tag var vi nöjda på att mata och klappa och titta och gav oss hemåt igen. Vi var lite sena men det spelade ingen roll eftersom vi hade hembakad pizza kvar sen i lördags. Med ruccola och parmaskinka på blev det en riktig lyxlunch! Nu när våren kommer är jag extra glad åt att jag jobbar hemma! Det är underbart att styra över vår egen tid, kunna vara ute så mycket vi vill, få vara tillsammans med N så mycket som möjligt. Nu ska vi ge oss ut igen för att hämta storebror från skolan. N längtar efter honom! Han älskar att leka med sin storebror!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar