tisdag 31 mars 2015

Aktivera inte ihjäl era barn!

Jag läser en artikel på svt opinion. Den handlar om att barn inte ska ha för många fritidsaktiviteter. Jag har läst några andra sådana på sista tiden. Artikeln är så bra. Det påpekas att små barn inte orkar ha aktiviteter efter en fullspäckad dag på förskolan. Kvällar och helger blir för stressiga om barnen ska fritidsaktiviteter ovanpå allt annat. Så här står det:

"Jag tänker på den lilla tid vi har för varandra under en vecka. De allra flesta av oss arbetar heltid vilket resulterar i att barn i allt större utsträckning spenderar ”heltid” på förskolan. Därtill kommer tiden för transport till och från förskolan.

Enligt barnläkare behöver barn i åldern 3-5 cirka 12 timmars sömn per natt för att utveckla sin hjärna och hålla sig frisk.

Kvar finns någon ynka timme för den viktigaste tiden, nämligen den som du och ditt barn har tillsammans, den tid då du har möjligheten att uppfostra ditt barn och lägga grunden för barnens värderingar."

och så här:

"Samhället har dessutom lagt en inriktning som pekar på att båda föräldrarna ska arbeta heltid. Detta för att förebygga inkomstskillnader mellan kön och skapa bättre ingångsvärden när pensionen inträder.

Men i realiteten betyder det att barnen får mindre tid med sina föräldrar.
Jag anser inte att detta behöver vara ett problem, men föräldrar måste verkligen anpassa sin tid efter dessa nya förutsättningar."

Jag tänker att det är klart att det är så här. Inte kan man orka allt. Gå på förskolan heltid och så ha lite balett eller musiklek efteråt eller på helgen. Men så tänker jag att det är så synd att förskolan alltid anses vara normen, att heltid anses vara normen. Varför inte tänka tvärtom någon gång? Kanske är det inte så bra att barn har så långa dagar att de inte orkar med något annat. Det är ju rätt kul med fritidsaktiviteter om man ska vara ärlig. Kanske är det inte helt naturligt att precis alla barn fostras utanför hemmet från 1 års ålder och hela barndomen därefter? Det kanske är där felet ligger. Kanske måste vi inte alltid anpassa oss efter nya normer utan granska normerna och försöka förändra dem så att de passar oss människor som ska leva våra liv.

Jag tänker på min egen barndom. Mamma var hemma. Jag gick på en hel del saker de där åren innan jag började skolan. Jag gick på barngymnastik, jazzbalett, mulle och senare truppgymnastik. När jag började skolan fortsatte jag med truppgymnastiken några år, sedan började jag med blockflöjt och bytte till fiol efter ett par år. Och började med piano dessutom. Det var kul! Under småbarnsåren var alla aktiviteter på förmiddagar eller tidiga eftermiddagar. Så var det förr när nästan alla mammor var hemma. Det var kul för oss barn och det var nog roligt för våra mammor också. De kunde träffa andra mammor, se sina barn ha skoj och när vi blev lite äldre kunde vi vara ensamma där en stund och mamma kunde uträtta några ärenden eller börja ett besök hos mormor (dit jag också kom efter avslutad aktivitet).

Nu finns det inget på dagtid. Jag letar efter något till min egen 4-åring. Han skulle nog tycka att det vore kul med lite gymnastik eller musik. Men det finns inget före kl 16. Eller på helgen. Allt är anpassat efter förskola och arbetsliv. Det är där det händer. Det andra livet ska petas in efter avslutad arbetsdag. Det tycker jag är synd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar