lördag 21 mars 2015

Vem är förälder egentligen?

Jag läser att förskollärare slår larm om förskolebarnens föräldrar. De säger att de ser en trend över hela landet. De ser beteenden hos föräldrar som inte fanns för 15 år sen. Förskolan menar att föräldrarna inte kan sätta gränser och till varje pris vill undvika konflikter med sina barn. Barnen är ovana vid tillsägelser och bryter ihop för minsta lilla.

 Föräldrarna är också vilsna och förvirrade i sin föräldraroll och det är förskollärarna som får guida dem i allt. Föräldrar uttrycker att de inte kan stimulera sina barn och inte vet vad de ska göra med dem.

Förskolan säger även att dagens föräldrar är egotrippade. Det är föräldrarnas behov som kommer först och barnen får långa dagar på förskolan eftersom föräldrarna ska ha egentid. Det finns föräldrar som lämnar barnet på förskolan och sen går hem och äter frukost själv innan de går till jobbet!

Men det finns som tur är kurser. ABC-kurser anordnas av Folkhälsomyndigheten. ABC är kostnadseffektivt och föräldrarna får bättre relation med sina barn. Det är så svårt att vara förälder idag eftersom tiden med barnen har minskat. Tempot och yrkeslivet är högre idag än förr. Och då behövs det kurser.

Jag skrattar lite för mig själv när jag läser! Och samtidigt är det ju så tragiskt att man kunde gråta! Vad hade de tänkt sig? De som har lett oss in på den banan vi är idag. Föräldrar ska jobba. Barn måste passas av någon. Barn kan förresten inte tas om hand av föräldrar - de har ju inte utbildning, har inget att komma med när det gäller pedagogik. Och så är det ju maxtaxan och gratistimmar och syskon som ska på förskolan 15 eller kanske blir det bättre med 35 timmar i veckan?

Man kan inte ta ifrån föräldrar tid med barnen utan att det får konsekvenser. Man kan inte locka föräldrar med billig barnomsorg och samtidigt ta bort alla möjligheter att ta hand om dem hemma utan att det får konsekvenser. Och nu står vi här! Föräldrarna verkar ha tappat både förmåga och lust att ta hand om sina ungar! Tur att det finns personal som kan göra det åt oss! Den som är med barnen mest kommer förstås att reflektera mest, känna mest ansvar! Förr var det mammorna och nu är det förskollärarna!

Kanske har vi fått nya föräldrar i Sverige, statliga utbildade proffsföräldrar? Men de är ju inte barnens föräldrar på riktigt. Lite konstigt blir det allt. Men inte ska man klaga. Jag säger som min mormor brukade säga när det passade: "får en som en vill så gråter en inte." (typ, kom inte och klaga nu när du fått som du ville - fast jag visste minsann att det var dumt från första början). Det här var väl tanken? Föräldrar är okunniga, olämpliga att ta hand om barn och så är det ju så rackarns kostnadsineffektivt om mammor tar hand om ett eller ett par tre ungar. Kör hop dem i stora grupper och låt proffs ta hand om dem istället så flyter allt bättre. Eller så gjorde det inte det?

Men man kan ju alltid slänga in några kostnadseffektiva kurser så kanske allt ordnar sig. Sanningen ligger där framför ögonen på oss som alltid. Det står i artikeln att "tiden med barnen har minskat. Tempot och kraven i yrkeslivet är högre" - så står det! Och ändå kan ingen bara säga de förlösande orden: föräldrar måste få tid för sina barn för att kunna vara föräldrar! De som har bestämt säger inte vad det tycker. De är tysta. Hoppas nog på att när folk har klagat av sig så återgår allt till det normala. Det som inte syns finns inte.

4 kommentarer:

  1. Hej!
    Måste bara säga att du har skrivit så många bra inlägg om hur barn i Sverige har det idag på sista tiden! Det är skrämmande och jag undrar hur vi kommer att tänka och se på den här tiden i framtiden. Jag tror domen kommer falla hård. Det kan inte vara bra att vi har det så, inte för någon men allra minst för barnen. Det finns en egoism och en omognad som genomsyrar hela vårt samhälle; bra att åtminstone några reagerar och ifrågasätter! /Annelie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag hoppas att domen kommer falla hård! Funderar bara på när det brakar ihop - om det kan göra det eller om vi håller på att bli ett annat slags folk - som har andra värderingar och som inte kommer att kunna tänka på något annat sätt till slut. Men vi är ju många som funderar och tänker så det kanske finns hopp!

      Radera
  2. Hej
    Du skriver så väldigt bra. Jag läser ofta din blogg. Jag upplever att föräldrarna är väldigt osäkra i sin föräldraroll och att de allra flesta tror att dagis är ett MÅSTE för att deras barn ska utvecklas åt rätt håll. Vi som arbetar på förskolan känner ofta just föräldrarnas osäkerhet. De tycker vi är PROFFS på barn. De frågar ofta om råd. Samhället har lyckats hjärntvätta föräldrarna. De viktigaste för barnen är utbildade pedagoger. Det är skrämmande.
    Ofta händer det att när jag är ute på lunch att jag ser föräldrar tex byter däck på bilen, åker skidor, dammar sängkläder, storhandlar mm. Allt i godan ro medans deras barn är på en överfull förskola. Många barn frågar ofta när föräldrarna kommer och hämtar dem. De vill hem. Vad de ej vet är att de är längre tid än nödvändigt eftersom många föräldrar ska ha egentid. Samhället har blivit helsnurrigt´men det kunde man ju räkna ut. När målet är att alla ska arbeta heltid och vara åtskillda heltid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det verkar som om ni är många i förskolan och även inom andra yrken som kommer i kontakt med föräldrar och barn som reagerar på att föräldrar är osäkra. Tragiskt men samtidigt känns det ju hoppfullt att ni som ser barnen mycket tänker och reagerar! Det är ju illavarslande om föräldrarna inte längre känner att det är de som ska ta hand om barnen i första hand - men samtidigt är det kanske en naturlig konsekvens av det sätt föräldrar behandlas i Sverige. Alla signaler visar ju på att vi föräldrar inte ska ta hand om våra barn.

      Radera