Kvinnodag!

Kvinnodagen har kommit och gått! En dag som alla andra! I min familj har vi inga kvinnodagar och inga mansdagar. Vi har människodagar. De flesta av våra människodagar innebär en hel del arbete - både för kvinnan och mannen i den här familjen. På ytan är vi väldigt ojämställda. Mannen tjänar alla pengar som kommer in i huset, kvinnan gör på vardagarna i princip allt obetalt arbete. Kvinnan är ekonomiskt beroende av mannen, mannen är i sin tur beroende av kvinnan för omsorgen av barnen och för markservice på vardagarna. Om man tittar djupare så är vi helt jämställda. Vi arbetar tillsammans för att driva vår familj. Idag, på kvinnodagen, har vi gjort följande:

Kvinnan:                                                   
Gjort läxor och annat skolarbete med 4 barn.                      
Gjort frukost till 3 barn.                                   
Lagat lunch.                                                    
Tvättat och hängt tvätt.                                    
Dammsugit.                                                      
Fixat fika.                                                          
Städat trädgården.                                            
Badat barn.                                                       
Fixat kvällsmat.                                                 
Läst saga för barn.                                            
                                                                          
Mannen:
Gått upp tidigt och gett minstingen frukost och lektmed honom tills kvinnan vaknade ett par timmar  senare.
Lagat tre cyklar.
Diskat undan efter lunchen.
Monterat i hop 6 nya köksstolar.
Tvättat en bil.
Diskat undan efter fika.
Skjutsat barn till fritidsaktiviteter - 4 vändor.
Badat barn.
Hängt tvätt.
Diskat undan efter kvällsmat.
Hjälpt barn med läxa.

Ja, vi har jobbat tillsammans hela dagen varvat med att vi har umgåtts med varandra och med barnen. Så här ser det nog ut i de flesta familjer. Jag tror nog att de allra flesta hjälps åt och arbetar åt sin familj tillsammans. Och om de inte gör det - vad har andra med det att göra? Politiker vill styra och jämna ut. Alla ska jobba lika mycket utanför hemmet. Alla ska göra lika mycket obetalt arbete i hemmet. Alla ska vara hemma lika mycket med barn. Alla ska vabba lika mycket. Kan man detaljstyra människor på det sättet? Ska man det? Varför ska man det? Kan man inte lita på att människor som lever tillsammans klarar av att lägga upp sitt privatliv på det sätt som passar dem själva? Att de vill varandra väl? Att om de märker att partnern är lat, elak, snål...reagerar, slår näven i bordet, försöker förändra, eller ger upp och lämnar den dumma partnern?

Privatlivet måste nog få vara lite privat. Vi kan nog klara av att lägga upp våra liv på egen hand. Men något som politiker kunde göra är att ordna det så att äkta makar kunde få vara solidariska och snälla mot varandra. Vi kunde få dela våra inkomster med varandra. Om den i förhållandet som tjänar mest fick ge bort en del av sin lön till den som tjänar minst så blev det mer rättvist. Vi kunde skatta för varsin halva. Vi kunde få pensionspoäng för varsin halva. Och så kunde det obetalda hemarbetet värderas på ett rättvist sätt. Det är ju faktiskt värt något, eller hur? Om någon utomstående skulle utföra arbetet skulle det kosta. Vi skulle till och med få anlita en rut-arbetare och dra av halva kostnaden på skatten. Men inte om arbetet utförs i det egna hemmet. Då är det plötsligt inte värt en krona. Kanske kunde man ändra lite på den inställningen?