onsdag 27 februari 2013

Min sanning!

Jag tittade på Min sanning med Nina Björk i går kväll. Det är roligt att någon vågar se saker på ett annat sätt än man "ska". Det jag gillade mest var det faktum att Nina Björk vågar säga att det är barnen som får betala priset för kvinnlig frigörelse. Alltså när kvinnlig frigörelse betyder heltidsarbete. Hon säger att för en viss grupp feminister betyder jämställdhet rätten att få leva mansliv. Hon ställer också frågan om vad kvinnorna egentligen vinner på att ha rätten att arbeta heltid. Hon tycker att de traditionellt kvinnliga egenskaperna ska uppvärderas. Hon ställer frågorna om vem har rätt att definiera vad som är eftersträvansvärt och vad som är måttstocken?

Jag funderar ändå lite över några saker. När intervjuaren frågar om Nina Björk omvärderat moderskap och kvinnlighet efter att själv ha blivit mor svarar Björk att hon fortfarande tror att könsrollerna är konstruerade. Det är lite konstigt tycker jag. Om det är så att man omvärderar saker efter att ha fått barn och vet om att väldigt många kvinnor tar den största delen av föräldrapenningen och jobbar deltid i högre utsträckning än männen kanske det är just för att moderskapet väcker lusten att ta om hand om barnet. Det verkar som om driften att fysiskt ta hand om barnet är större för mamman än för pappan. Det är klart att vi först och främst är människor men jag tror ändå att kvinnor och män är olika. Det faktum att kvinnor väntar, föder och kan amma barn är så fundamentalt annorlunda från att inte kunna göra det. Det sätter sina spår. Eller kan i alla fall göra. Jag tycker att det är dags att uppvärdera moderlighet. Låta mödrar få vara mödrar och vara stolta över det om de vill det. Och det har ingenting att göra med att nedvärdera mannen och faderskapet! Det har heller ingenting att göra med att tvinga alla kvinnor att ta hand om sina barn! Men jag tycker att det är sorgligt att vi kvinnor har fått full frihet att rösta, utbilda oss, skaffa vilka yrken vi vill och dessutom har vi fått tillgång till väldigt billig barnpassning vilket befriar oss från bördan att ta hand om barnen! Det är bara en sak vi inte har frihet till att välja: att ta hand om våra egna barn! De barn som vi faktiskt fött till världen! Jag tycker också att det är sorgligt att samhället utnyttjar dessa moderskänslor i yrkeslivet. Det är ju vi som tar hand om barnen i alla fall! Det är vi som är förskollärare och fritidspedagagoer och lärare! Trots att barn är en black om foten när man skaffar dem själv ska vi vara tvungna att ta hand om andras ungar för att försörja oss! I jämställdhetens namn!

Jag funderar också lite över att Nina Björk säger att det inte är bra att vara ekonomiskt beroende av sin man. Varför är det så dåligt? Man är väl alltid beroende av någon! Har man ett jobb är man beroende av att få den där lönen. Blir man arbetslös står man där! Om det är ett problem för staten att en av parterna i ett förhållande är ekonomiskt beroende av den andra får de väl stärka skyddet för den som inte har en inkomst. Den arbetande partnern får väl betala underhåll till den icke arbetande om det blir skilsmässa! Det går säkert att lösa om man vill det!

2 kommentarer:

  1. Jämställdhet tycker jag (och min man) är att vi båda bidrar till familjen men på olika sätt. Att vara jämställd betyder inte att vi ska göra samma saker. Du har bra tankar och det är alltid roligt att läsa dina genomtänkta inlägg!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Tack! Jag tänker som du - vi behöver inte göra exakt samma för att vi ska vara jämställda. Och jag är inte emot att pappor är hemma om det är vad familjen kommer fram till. Jag gillar bara inte att någon annan ska sätta upp regler för hur föräldrar ska ta hand om sina egna barn. Och så är det märkligt att jämställdhetskampen faktiskt egentligen bara har lett till att barnen har förlorat väldigt mycket tid med sina föräldrar. Från att en av föräldarna (och det var faktiskt inte förbjudet för pappor att vara det - och nu är det ju dessutom helt accepterat med hemmapappor om man känner för den lösningen) kunde vara hemma hos barnen under hela deras barndom till att båda föräldrarna kan turas om att vara hemma i ett drygt år! Känns inte som om varken pappor, mammor och fa barn har tjänat så värst mycket på den dealen! Kram!

    SvaraRadera