Psykisk hälsa bland barn och unga

Jag har läst Statens Folkhälsoinstituts kartläggning av psykisk hälsa bland barn och unga från 2009.

Bakgrunden till rapporten är att flera undersökningar de senaste decennierna har pekat på att den psykiska hälsan bland barn och unga har förämrats. 2009 bestämde regeringen att man skulle genomföra en totalundersökning av barns och ungas psykiska hälsa för att skapa en heltäckande bild av situationen. Man lät elever ur åk 6 och 9 svara på en enkät under en lektionstimme för att få en bild av hur de upplever sin hälsa. Enkäten besvarades av 172 000 elever.

Majoriteten av eleverna uppger att de mår bra.

Sedan början av 1990-talet har psykiska problem blivit vanligare bland unga i Sverige. Studien är en tvärsnittsstudie - mäter hur situationen såg ut hösten 2009. Det är inte möjligt att säga något om förändringar över tid - om den psykiska ohälsan har ökat eller minskat utifrån denna studie. Då behöver man fler mätpunkter. Man kan heller inte dra slutsatser om orsakssamband. De flesta barn och ungdomar mår bra men under de senaste årtiondena har flera undersökningar och rapporter pekat på att det har blivit vanligare att ungdomar t ex känner sig nedstämda, oroliga, har svårt att sova eller har värk.

 Eleverna i åk 9 rapporterar en större ohälsa än elever i åk 6.
Flickor rapporterar psykisk ohälsa i större utsträckning än pojkar.

 

Det finns små eller inga skillnader i psykisk ohälsa som hänger samman med vilken typ av kommun eleverna går i skolan i.

Elever som inte bor med någon av sina föräldrar rapporterar en sämre psykisk hälsa i betydligt större utsträckning än övriga grupper.
 

Kartläggningen visar att det skett en ökning av vissa typer av psykisk ohälsa hos ungdomar, t ex nedstämdhet och oro från mitten av 1980-talet till mitten av 2000-talet. Andelen flickor med sådana problem har i vissa fall dubblerats eller trefaldigats. Pojkarna har följt flickornas uppåtgående trend men betydlgit färre har angett att de känner nedstämdhet eller oro. Under den aktuella perioden minskade antalet självmordsförsök i andra åldersgrupper drastiskt men det gällde inte för ungdomarna. Fler tonårsflickor vårdades på sjukhus för självmordsförsök än tidigare.

I rapporten konstaterar man att skolan är viktig. En finsk undersökning visar att förhållandena i skolan förklarar 15-20 % av variationen i välbefinnande vilket är avsevärt mer än vad som kan förklaras av elevernas sociala bakgrund, fritidsaktiviteter och relation till familj och vänner. Skolan har alltså en avgörande betydelse för barns och ungas välbefinnande. Forskningen visar att en god social miljö och en god lärandemiljö i skolan påverkar elevernas välbefinnande positivt. Elevernas prestationer i skolan ger också ett mått på hur väl skolan fullföljer sitt uppdrag. Endast ca 3/4 av eleverna i grundskolan har uppnått slutbetyget godkänd i alla ämnen och ca 90 % har uppnått behörighet till grundskolans nationella program. Svenska elevers prestationer har vid olika kunskapsmätningar visat på en negativ utveckling. Internationella studier tyder på att resultaten i matematik, naturvetenskap och läsning har försämrats hos svenska elever sedan mitten av 1990-talet. Det gäller för såväl svag- som högpresterande elever och Skolverket drar i sin lägesbedömning 2009 den sammanfattande slutsatsen att grunskolelevers kunskapsresultat inte har utvecklats i rätt riktning sedan mitten av 1990-talet.

Eleverna trivs i alla fall i skolan och andelen elever som trivs har också ökat. En ökad andel av eleverna uppger att de som behöver särskilt stöd får det. Allt fler elever upplever att skolarbete är engagerande och att det är meningsfullt att gå i skolan. Lärare och elever ger en positiv bild av relationerna mellan dem. Eleverna uppger att de känner förtroende för lärarna och att de är positiva till lärarnas undervisning. Jag funderar på varför inte eleverna mår bättre. De trivs i skolan och de tycker att de lär sig mycket. Det låter som om det är en bra grund både för att eleverna ska må bra och uppnå bra resultat. Vad är det som är fel?
 

Det är fler elever i årskurs 6 än i årskurs 9 som har det bra hemma.
Fler pojkar än flickor i respektive årskurs uppger att de har det bra hemma.
Andelen som kan göra vad de vill på fritiden är lägre i årskurs 9 än i årskurs 6.

Föräldrarna har en central roll för barns och ungdomars utveckling och välbefinnande.
De flesta studier understryker betydelsen av föräldrarna, familjens situation och samspelet föräldrarna emellan. Detta påverkar barnets utveckling av de intellektuella, sociala och emotionella kompetenserna. Utgångspunkten i dag är den kunskap som finns om olika faktorer som skyddar mot psykisk ohälsa - skyddsfaktorer. En nära och förstroendefull relation mellan barn och föräldrar, som har balans mellan tydlig gränssättning och kärlek och värme är en viktig skyddsfaktor.

Rapporten är alltså bara en beskrivning av hur läget ser ut. Man drar som sagt inga slutsatser om varför barn och ungdomar mår sämre. Det är i alla fall intressant att få reda på att regeringen har visat oro över utvecklingen. Det vore intressant att få reda på hur de tolkar situationen och hur de vill arbeta för att försöka lösa problemen.