tisdag 19 februari 2013

Våldsamma flickor och lata pojkar!

Jag läser i dagstidningarna att det har blivit vanligare att flickor slåss! På 15 år har antalet flickor mellan 15 och 17 år som misstänks för misshandel fördubblats. Ökningen går snabbare än för killarna. De flesta av de här flickorna kommer från resurssvaga hem. Det här är ju förstås väldigt dåligt. Men på ett annat sätt är det ju egentligen bra! Jämställdheten ökar! Flickor och pojkar blir mer lika varandra! Rättvist och bra!

Undrar lite vad det beror på. Att flickor har börjat slåss mer menar jag? Kanske är det ett uttryck för vanmakt? Att vinna respekt i ett gäng när den viktigaste samhörigheten man har är just gänget? Inte vet jag.

Jag tror att det här moderlösa/föräldralösa samhället vi har byggt upp är väldigt negativt för våra barn och ungdomar. Jag tror att de tar stryk. Jag tror att barn och ungdomar behöver mammor eller pappor som finns i hemmet hos dem, som tar hand om dem, ser till att de mår bra. Det låter så fånigt att man ska ta hand om stora barn men jag tror inte alls att det är fånigt. Det handlar inte riktigt om att ta hand om heller. Det handlar om att någon finns hemma. Det finns någon som tänker på barnet. Det visar sig genom att någon fikar tillsammans med det när barnet kommer från skolan, frågar alla dessa jobbiga frågor om hur dagen har varit, samtalar om ditt och datt, märker hur barnet mår, vet vad som pågår i hemmet... Allt detta gör mammor bara genom att finnas i samma hus som barnet. Barn och ungdomar ska inte lämnas åt sitt öde. Då kommer de att som Gordon Neufeldt skriver i sin bok "Våga ta plats i ditt barns liv" fylla tomrummet med annat. Kompisar, ensam datortillvaro...

Det här med att det ska finnas vuxna i hemmet anses numera vara helt onödigt. Det är helt normalt för barn att vara ensamma hemma på eftermiddagarna, varje dag. Det är så normalt att barn är ensamma att vi inte ens tänker på det längre. Ingen funderar på hur det påverkar barnen att vistas i tomma hus.

I samma tidning finns en artikel om att skolresultaten i vår "stad" fortsätter att dala. Niondeklasserna i stan fortsätter att ligga under riksgenomsnittet och det är mest pojkarna som fortsätter att utmärka sig negativt. Tolkningen är att pojkarna inte tycker att det är tufft att plugga och att det finns ett grupptryck. Förvaltningschefen säger att man ska försöka skapa en kultur i klasserna där det är positivt att lära.

Jag tror att det finns många anledningar till att pojkar inte lyckas så bra i skolan. En anledning är att skolan är "slapp". Min erfarenhet är att skolan inte är noga med att ge läxor, inte är noggrann med rutiner för lärande med t ex samma upplägg för textgenomgångar, glosinlärning, grammatikgenomgångar etc i språk. Det är inte så noga att lämna tillbaka prov i tid. Eleverna får inte ta med proven hem och alltså får föräldrarna inte se sina barns prov (och kan alltså inte visa något intresse, inte reagera om det inte går bra, inte glädjas åt att det går bra...), inte får reda på hur det har gått på provet genom kommentarer eller omdömen. På andra sätt är kraven alldeles för höga i skolan. Efter långa perioder av kravlöshet kan plötsligt ett gigantiskt projekt inledas. Eleverna har många veckor på sig att färdigställa stora skriftliga arbeten där egna slutsatser ska dras och olika ämnen ska kopplas ihop. Hur exakt detta ska gå till är ofta oklart. Flickorna är före pojkarna i utvecklingen och dessutom brukar flickor ha mycket större pliktkänsla, mycket större inlevelseförmåga i vad andra förväntar sig av dem (helt ovetenskapligt men jag tror att det kan ha att göra med att flickor ska bli mammor så småningom - då måste de kunna leva sig in i andras behov). Pojkar är alltså senare i sin utveckling. Pojkar verkar också ha mycket större behov av att få direktiv om vad som förväntas av dem. De behöver styrning och rutiner. Min erfarenhet är att om de får det då är de inte alls särskilt lata! Precis som de våldsamma flickorna tror jag att de lata pojkarna skulle må bra av att ha en mamma eller pappa hemma på eftermiddagarna som såg till att det blev något gjort.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar