onsdag 31 maj 2017

Den viktiga förskolan!

Förskolan har gått och blivit gammal. Tja, inte så gammal som det gamla hederliga dagis förstås. Dagis började ju byggas ut på 70-talet och blev successivt mer och mer omfattande. Och sen växte dagis liksom ur sig själv...antagligen när politikerna förstod att dagis inte hade någon tyngd, det kändes som någon slags barnpassning. Det blev liksom mer allvar av när dagis blev förskola och hamnade under skoldepartementet, blev första steget i utbildningssystemet. Barnens första skola. Och denna skola har nu gått och blivit lite föråldrad. Förskolans läroplan har hela 20 år på nacken. Och därför behövs en rejäl översyn av verksamheten! 

KVALITETEN PÅ UNDERVISNINGEN I FÖRSKOLAN SKA ÖKAS.
MÅLUPPFYLLELSEN SKA ÖKAS. Ja, inte barnens måluppfyllelse förstås för barnen bedöms inte. Men själva förskoleverksamhetens måluppfyllelse ska ökas.

Det som är lite lustigt är att FÖRSLAG TILL FÖRÄNDRINGAR FÖR ATT JUST ÖKA KVALITETEN INTE KOMMER ATT INNEBÄRA NÅGRA ÖKADE KOSTNADER FÖR HUVUDMÄNNEN. Är det inte härligt! Att man genom en översyn kan öka kvaliteten utan att det kostar något? Det är nästan som ett mirakel. Och i förskolesverige finns det gott om mirakler! Det är ju så det är med religion.

Hur gör man då...när man ökar kvaliteten utan att öka kostnaderna. Jo, ett sätt är att konkretisera och precisera läroplanen. Språket i läroplanen ska vara tydligt och verklighetsnära utan att förskolans uppdrag reduceras.

Sen är ju svensk förskola unik i sitt slag...vi har ju educare! Svensk förskola ska kombinera omsorg med lärande. Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda barnen en trygg omsorg. Men det har uppstått problem...DET SAKNAS EN NÄRMARE DEFINITION AV VAD BEGREPPET OMSORG INNEBÄR. Man måste alltså klargöra hur omsorg och undervisning hänger ihop. Det  blir spännande att se hur de ska bära sig åt för att definiera begreppet omsorg! Jag försöker föreställa mig...varje barn måste få x antal ögonkontaktsstunder per dag, x antal kramar (eller är det ett övertramp av barnets integritet? Sånt är också viktigt att diskutera.), bli upplyft x antal gånger, bli rufsat i håret x antal gånger, bli killad i magen och snufsad med i halsvecket vid varje blöjbyte, få höra x antal gulliga ordvändningar...Man kanske kan göra någon slags studier av hur en förälder bär sig åt med sina egna barn...vad gör en äkta omsorgsperson, hur ofta, hur förändras beteendet med barnets ålder? Kanske kan man komma upp med en checklista för att se till att alla barn får exakt de omsorgsingredienser de anses ha rätt till.

Man måste också tydliggöra undervisningen som den målstyrda process den är. Man måste se till att undervisningen bedrivs med utgångspunkt i barnens olika behov, förutsättningar och åldrar samt progression i lärandet. Strävansmålen måste bli en självklar utgångspunkt och riktning som syftar till en lärandeprocess. Haha, jag försöker måla upp det för mig...vad exakt rör det sig om? Barnen ska lära sig tala med svårare ord, mer komplicerad meningsbyggnad. Vi strävar mot det. Pedagogen har hela tiden i huvudet vad strävansmålet är...tänker noga på att använda svårare ord, noterar om barnet tar efter, dokumenterar genom att spela in eller skriva upp, bekräftar barnets försök genom att återkoppla, fylla på med än lite mer avancerade strukturer...Ja, så där som föräldrar gör av sig självt. Ja, förutom det där med dokumentationen då. En förälder nöjer sig med att känna jublet i hjärtat när barnen lär sig nytt, utvecklas!

Sen ska saker klargöras...hur är det med relationen mellan undervisning, omsorg, egeninitierad lek samt barnens utveckling och lärande egentligen? Detta måste klargöras. 
Förskolan har många uppgifter. Det är inte bara undervisning och omsorg barnen får där. Förskolan är också en viktig social och kulturell mötesplats. Här lär sig barnen respekt för kulturella värden och social integration. Här startar barnen sitt möte med ett ökande internationellt samhälle! 
Sen kommer det vanliga credot. Forskning visar att en förskola med god kvalitet gynnar barnets lärande i skolan, akademiska prestationer, självkänsla, livslånga lärande och sociala samspel långt senare i livet. Amen. Detta är fastslaget. Verkligheten kan ropa något annat men bara man är stark i anden så spelar det ingen roll. Det återstår lite finputs bara. Man får se till att alla förskolor blir likadana och sen är allt klappat och klart. Det måste bli likvärdighet. Vi är ju ändå alla lika inför...ja, vad det nu är.

På Lärarförbundets hemsida bloggar någon om detta fina som har hänt...det faktum att regeringen ska se över läroplanen för förskolan. Lärarförbundets ordförande säger att: "Forskning bekräftar gång på gång förskolans viktiga uppdrag. Nobelpristagaren i ekonomi James Heckman har visat att de insatser som görs under förskoleåren ger bäst avkastning av alla utbildningsinsatser." Och så förstår ju alla att de riktiga lärarna, de viktiga lärarna, och den viktigaste läroplanen finns i förskolan. Det är liksom där det händer. Om man bara undervisar (och stoppar in lite likvärdig och lika frekvent förekommande omsorg) så kommer barnen, alla barn, lyckas något fantastiskt i framtiden. De blir väl nobelpristagare hela bunten. Undrar förresten hur många nobelpristagare som har gått i förskola. I svensk förskola från 1 års ålder. För det måste väl ändå vara det ultimata?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar