Grisindustrin

Jag läser en insändare i Svenska Dagbladet. Den handlar om griskultingar och är skriven av en leg veterinär. Jordbruksverket vill förändra reglerna för grisuppfödning så att smågrisar får tas från sin mamma vid tre veckors ålder i stället för vid fyra. Veterinären skriver att detta är en dålig idé eftersom grisar utvecklar högre grad av beteendestörningar och sjukdomar ju tidigare de avvänjs.

I nuläget får grisarna vara med sin mamma i fyra veckor men ofta blir det närmare fem. I det nya förslaget ska minimiåldern minskas till tre veckor. I naturen avvänjs grisarna successivt mellan ca 10 och 17 veckors ålder. I grisindustrin är det förstås inte någon successiv avvänjning...där går det abrupt. Smågrisarna lyfts plötsligt bort och mamman som erbjudit värme, skydd och mat....är borta.

Den tidiga avvänjningen innebär att smågrisar kan utveckla beteendestörningar. Dessa problem uppstår även vid fyra veckor men blir större ju yngre smågrisarna är. Riktigt små grisar behöver sin mamma ännu mer. För smågrisarna som är tillsammans med andra smågrisar och som har dessa beteendestörningar (tex försöker dia på andra kultingar) blir tillvaron en ständig kamp för att försöka gömma sig och fly.

Varför ska minimiåldern minskas? Jo, detta ska öka svensk grisnärings konkurrenskraft. Om grismamman blir av med ungarna tidigare kan de få i genomsnitt en griskulting mer per år. Mamman kan insemineras tidigare och hinna föda fler kullar på ett år, 2,3 istället för 2,2.

Ja, så går det till i industrin. Och det är väl inte så konstigt. Industri är inte till för att se till att grisbarn har det bra. Den är till för att tjäna pengar. Och då struntar man i om djurbarn får beteendeproblem och mår dåligt. De ska ju ändå bara dö sen ändå. Och om köttet blir sämre och kanske rent av dåligt för oss som ska äta det...är kanske inte heller så jätteintressant. Bara konsumenterna fortsätter att köpa det förstås. Då är allt bra.

Med människor däremot...är det väl en annan femma. Eller kanske inte ändå. Människobarn ska helst också skiljas från sin mamma på heltid varje vardag från...ja, i nuläget är det 390 dagar som är maxgränsen (om man inte drar ut på den lagstadgade tiden genom att leva utan lön alla, några dagar under barnets första levnadsår). Politikerna kämpar ständigt för att minska människobarnens tid med mamman. Och resonemanget liknar grisresonemanget. Fast man har vridit på det så att det framstår som bättre för människomamman. Människomamman måste tänka på att tjäna mer pengar, få en högre pension, kunna jobba mer.

Och precis som när det gäller grisindustrin handlar det om lönsamhet. Få ut mer av människomammorna. Om barnen utvecklar beteendeproblem eller inte är inte intressant i sammanhanget. Skulle det uppstå problem är det nästan bara bra...det skapar mer arbete åt människorna...kuratorer, speciallärare, psykologer...Och så länge ingen klagar utan fortsätter köpa systemet. Ja, då är allt bra.

I industrin flyter allt på som det ska. Man skruvar lite på inställningarna och kalibrerar maskineriet så att det blir ännu mer effektivt om takten är för låg. Att produktionsmedlen är av kött och blod...ja det spelar ingen roll. Allt kan bli industri.