Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

söndag 7 maj 2017

Vårutflykt!

Igår gjorde vi något vi aldrig gjort förut...åkte på kosläpp! Det var jättekul! Jag, de tre yngsta barnen och min mamma och pappa gav oss av på morgonkvisten! Maken skulle ansluta senare eftersom han skulle komma hem från en veckas jobbresa under förmiddagen! Det blev en rolig bilfärd på de vindlande småvägarna! Vi beundrade vårens framsteg...de skira björkarna och lönnarnas gula blad...och fina hus vi åkte förbi...och så blev det helt plötsligt som att åka genom någon slags djurpark...först såg vi en hel massa svanar på ett gärde vid ån och så vände vi på huvudet och där stod ett helt gäng tranor så ståtligt! Och så, sorgligt nog, låg en död grävling i diket! Sen skuttade det till och en hare for över vägen och kompisen tänkte hoppa efter men hann inte utan fick väja tillbaka in i skogen där den kom ifrån. Hästar och kor såg vi också förstås. Och sen kom vi fram! Vi gick runt på gården först och tittade på allt...får och höns och en get och hundar och så kor! Sen festade vi på kaffe och mjölk och bullar och kakor som vi blev bjudna på! 
Och så blev det dags att bänka sig i en sluttning på ett gärde och vänta på att korna skulle släppas ut! Och till slut öppnades grindarna till ladugården och...inget hände...en ko tittade ut lite trevande...och sen började det rusa ut! Glada, spralliga, vilda damer som var osannolikt snabba, viga, spralliga! Det var fint att se! 
Efter en stund blev de stilla och ett helt gäng vände sig åt oss, publiken, och ställde sig att stirra. Några minuter var allt oklart...vem var vad? Vem studerade vem? Vem var åskådare och vem aktör? 
Barnen tyckte att det var fantastiskt roligt! Och vi vuxna också! 
Barnens pappa kom när showen var slut men vi gick en vända på gården så han fick se allt ändå. Vi tittade in hos kalvarna som låg i små hagar tillsammans i ungefär samma åldrar. De minsta för sig och de lite större för sig. Några låg i egna boxar. Så här är det ju förstås...att barnen skiljs från sina mödrar och får tillbringa det liv de fått tillsammans med jämnåriga. Det är villkoren för den djurindustri vi har. Det var fint och rent och inget att klaga på. Men ändå kändes det lite sorgligt att se det...Hur det är. Och tankarna vandrade förstås till oss människor...hur vi har det. Vi har ju också gått och blivit industri där det är viktigt att skilja mödrar och barn åt. Det är villkoret för det liv vi har blivit tilldelade. 

Sen började det knorra i magarna och vi ville ha lunch! Vi åkte vidare till en badstrand vi brukar åka till särskilt varma dagar på sommaren! Här är så långgrunt och sanden är så fin och vit! Men det var härligt att komma hit en vårdag också! Vattennivån var extremt låg och stranden extra långgrund...vattnet i de grunda gölarna var varmt och skönt att vada i! Trots hungern kunde vi inte låta bli att promenera en stund innan vi började äta våra medhavda siktkakor med stekta ägg, tomater, sallad, majonnäs, kärleksmums och skrädmjölsdrömmar! 
Barnen roade sig med allt möjligt...springa, rita i sanden, hoppa hage, fäktas med pinnar...
Innan vi gav oss hemåt igen stannade vi till vid en kyrka och tittade! Här vilar några av mina släktingar...tyvärr är gravarna borta men vi gick ändå runt och tittade lite och mamma försökte komma ihåg var gravarna hade varit. 
Kyrkan ligger så vackert precis vid älven! Vi gick på en stig som gick nedanför kyrkogården! Det var så vackert med påskliljor i gräset och det djupa mörka vattnet, slänten upp mot kyrkan, de gamla mossiga gravarna, de gamla knotiga träden....
Så var utflykten slut! En riktigt fin dag fick vi tillsammans med många härliga minnen att bevara i själ och hjärta! 

4 kommentarer:

  1. Så vackert! Är det en träkyrka? Mina tankar går åt fjällkyrkorna... är det kanske samma typ?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en träkyrka - det är vanligt i mina trakter i mellansverige. Det är som "träfjäll" både på väggar och tak... svarttjärade eller rödmålade. Vi har några såna här i området där jag bor och de är alla byggda i början - mitten av 1600-talet.

      Radera
    2. Vackert! Jag vet att vi har diskuterat kyrkor tidigare, och som jag nog skrev den gången också... som skåning känns det så exotiskt och spännande att se när man är van vid stenkyrkor :)

      Radera
    3. Ja, visst är det så att det man själv inte har är exotiskt och spännande! Minns de där vita stenkyrkorna i Skåne från mina turer till Österlen i ungdomen! Vackra! Det är så roligt med gamla byggnader...hur de avslöjar saker om själva livsvillkoren från den tiden...val av byggnadsmaterial, storlek...Den här kyrkan på bilden är stor...märkligt stor för att ligga i ett litet samhälle. Men då, när det begav sig, var detta en viktig genomfartsort på väg från öster till väster och huvudort i det här stiftet.

      Radera