Kuggar

I Göteborg genomför man en undersökning av förskolebarns inlärningsmotivation. De som ska svara på frågorna i undersökningen instrueras att indikera hur majoriteten av barnen reagerar i klassrummet genom att välja på följande alternativ:

1. reagerar inte alls
2. reagerar mycket lite
3. reagerar
4. reagerar mycket

De som kontrollerar barnen uppmanas att bara bedöma majoriteten av klassen.

Sedan följer en mängd frågor. Det handlar om personalens kön, utbildningsnivå, kunskap om inlärningsmotivation osv. Och sen handlar det om själva barnen i klassrummen.

Här är några av frågeställningarna:

- Är barnen entusiastiska inför skolan?
- Barnen har hög standard på det som de utför.
- Tror ni att läxor kan påverka barns intresse i inlärningsprocessen?
- Hur välorganiserad är er klassrumsmiljö?
- Är er klassrumsmiljö psykologiskt säker?
- I vilken grad tror du att familjeförhållandena påverkar elevens inlärningsmotivation?
- I vilken utsträckning tror du att den generella elevens utbildning kan påverka elevens inlärningsmotivation?
- I vilken utsträckning tror du att den generella elevens utbildning kan påverka utveckling av motivation?

Det är förvirrande. Det är skrämmande. Först tror jag att jag läser fel. Att det handlar om skolan. Inte förskolan. Men det är ju jag som har fel. Detta handlar om förskolan. Man vill undersöka barnens inlärningsmotivation. Det känns så märkligt. Orden kommer så naturligt. Så självklart. Man talar om klassrum och barnens inställning till skolan, om läxor om hög nivå...bedömning. Och så handlar det om förskolebarn...de är alltså mellan 1 och 6 år. Små barn. Som blivit elever i ett klassrum, som har hög eller låg nivå på det de producerar, som kan ha läxor, som är i sina klassrum för att bli motiverade till inlärning. Som ev döms utefter vilken familjebakgrund de har. Så har det alltså blivit. Barndomen har liksom krympt och komprimerats till ett enda litet futtigt år. Sedan är barnen delar i ett skolsystem där alla dagens timmar handlar om någon slags effektivitet, en nyttotanke, allt är till för något, barnen är till för att lära sig, deras motivation kan påverkas av pedagogernas läroprocesser.

Jag tittar ut genom köksfönstret. Mina två yngsta barn leker med en kamrat. Ett barn i förskoleåldern har jag. Han har inte satt sin fot i förskolan. Det är jag innerligt tacksam för. Han är motiverad. Han är glad. Han är smart. Han bedöms inte. Hans nivå är hög. Han är fantastisk. För han är ett barn. Mitt barn. Han är fri. Hela han visar att han mår bra av sin frihet. Därute springer han tillsammans med sin bror och en kamrat. De motiverar sig själva för de har roligt tillsammans. De hittar på. De njuter av livet. De bryr sig inte om ifall någon vuxen ser, bedömer, tycker nivån håller måttet...de är sig själv nok. De pratar. De har hämtat låtsasgevär och kånkar runt på. På väg till ett högkvarter kanske? Kanske blir det krig? Kanske räddar de världen? Man vet inte. Bara de vet. Och det räcker så.

Här ligger mitt barn i ett träd. En ekorre har han gjort sig till! Slutet av ett tåg förskolebarn skymtar bakom trädet. Barnen i sina gula västar. På rad. På led. Kanske är de motiverade. Kanske är deras läroprocesser stimulerade? Sånt vet man inte. Men man kan forska om det. Under tiden pågår livet.