Individanpassad skolstart

I USA har de gjort en stor studie om barn med ADHD. Socialstyrelsen i Sverige blev tydligen väldigt förtjusta i den här studien eftersom den förväntades visa den positiva effekten av psykostimulantia. Men sen visade sig studien inte alls komma fram till att den där medicinen var så bra. Och då försvann studien ur sikte i Socialstyrelsens värld. Den var inte intressant längre. 

Studien visade att barnen som fått adhd-medicinen och som nu är 25 år gamla drabbades av bestående tillväxtstörningar. Pojkar som fått medicin blev i genomsnitt 4 cm kortare och flickor 3 cm kortare. Medicinen kunde innebära kortsiktiga positiva effekter men inga positiva långtidseffekter kunde påvisas. 

Ja, så var det ytterligare en studie som nyligen publicerades. 1700 individer med diagnosen har jämförts med över 1500 individer utan adhd. Resultatet är att ADHD-diagnoser förekommer i samband med att hjärnans utveckling är lätt försenad. Detta yttrar sig i en något mindre hjärnvolym samt i att vissa strukturer är belägna under hjärnbarken. I Sverige blev man glada över resultatet eftersom detta är ett slutgiltigt bevis för att ADHD är en störning i hjärnan. Men det är i själva verket så att vid ADHD kan man konstatera en något fördröjd hjärnutveckling i hjärnan men hos vuxna individer kan man inte se några skillnader. Man kan inte heller se några skillnader mellan ADHD-diagnosticerade som behandlats med centralstimulerande medel jämfört med icke-medicinerade personer med ADHD-diagnos. 

Psykologen Lars Lundström menar att de här nya resultaten ställer frågan om individanpassad skolstart är att föredra eller om långsam mognad hos barn med ADHD-diagnos ska behandlas med psykofarmaka. För honom som skolpsykolog är svaret givet. Barnen behöver tid att utvecklas!

Det här var intressant. ADHD skulle alltså bero på att hjärnan inte utvecklats lika snabbt som hos andra barn. Och då skulle senare skolstart kunna vara bra. Varför? Jo, för att barnet utsätts för alltför mycket i skolan och att detta inte är bra för en outvecklad hjärna förmodligen. Barnen som är outvecklad kanske reagerar med okoncentration och stökighet om hjärnan inte är redo för de utmaningar skolmiljön erbjuder.

Men jag kan förstås inte låta bli att fundera vidare. Barn börjar ju liksom inte i verksamhet för första gången när de börjar i 1:an. De har ju redan börjat skolan långt tidigare. De har redan klarat av de första två stegen av skolsystemet, tre kanske rentav, eller fyra, när de börjar i 1:an. Först kan de börja i förskola vid 1 års ålder. Det är ju en slags skolstart. Förskolan är ju en del av skolsystemet numera. Och sen när barnen blir 3 år byter de klass och börjar i storbarnsgruppen. Sen kan det bli en femårsgrupp. Det är på modet nu har jag förstått. Och sen är det dags för förskoleklassen. Och då blir det även fritids för barnen som inte har föräldrar som bara jobbar 3 eller 5 timmar om dagen. Så det är mycket skola innan skolan så att säga. 

Undrar om någon funderar på vad detta gör med barnen. Kanske är det så att barn som har en helt normalt utvecklad hjärna också kan vara lite känsliga för alla dessa manövrar...utan föräldrar...utan syskon...barn som fostras i institutionsmiljö från tidiga år tillsammans med många andra barn och få vuxna. Det låter för en helt vanlig lekman som att det kunde vara lite påfrestande. Om man då har en hjärna som utvecklas lite långsammare kanske det blir etter värre. Vem vet. 

Så frågan är kanske större och allvarligare än att diskutera en senarelagd skolstart för de barn som har en ADHD-diagnos. Varför har man ens en ADHD-diagnos när man är ett litet barn? Det vet väl alla att småbarn är rätt olika till sättet...vissa är vilda och spralliga och kan vara ena riktiga slagskämpar fast de är så små...andra är lugna och timida...eller mitt emellan...eller är lite olika i olika åldrar. Det är barn. De är inte färdiga. Alla vet kanske också att vilda barn blir vildare om de är i röriga miljöer. Som dagis. Barn blir lugnare av att ha lugn och ro. Av att utsättas för mindre påfrestningar. Så kanske måste man börja diskutera skolan innan skolan också. Förskolan. Men då blir det riktigt farligt. För då kan det ju visa sig att det inte är bra att låta fostra barn på institution från den tidigaste barndomen fram till skolstarten. Och det är ju inget man vill komma på. Så då är det bättre att vara tyst.Det är ju bara barn...spela roll. Och nu finns det ju mediciner.