...är slut och det är dags att gå och lägga sig! Det har varit en dag som alla de andra. Och ändå en dag som var helt unik. Vi har gjort allt det vanliga. Men ändå var allt nytt.
Vi gick upp och åt frukost framför tv:n som vi brukar. Såg ett läkarprogram som var intressant. Skolbarnen cyklade iväg till skolan när det var dags. Sen blev det städning och tvätt och plock. Jag hann städa ur några köksskåp och N hjälpte till lite grand men tröttade och började bygga en legobåt.
Och sen blev det gos med katten.
Jag bar ut några mattor på vädring och passade på att dammsuga och flytta undan soffan och dammsuga därunder också. Och när jag var klar fick vi lust att rita påskbrev. Det var roligt! Vi ritade kycklingar och ägg och tuppar och häxor.
Sen blev det lunch och jag och N åt tillsammans. Vi hade rester så det gick fort att få fram. Jag åt korv och vitkålssallad och N åt kyckling och pasta. Sen tog vi cyklarna och åkte till mormor och morfar. Vi fick en kopp kaffe och lite småprat innan vi cyklade till skolan och mötte storebror. Det blev lite lek på tomten innan det var dags att ta fiolerna och cykla tillbaka till skolan. Där väntade nästa storebror och fiolen överlämnades och de stora killarna gick till sin lektion. Jag och N cyklade en sväng. Vi tänkte försöka hitta lite björksly vi kunde klippa av till påskris. Och så hamnade vi i skogen och N blev sugen på att bygga lite på sin koja och klättra lite i träd.
Och sen fick vi skynda hem lagom till fiolkillarna också skulle komma hemåt! Fika och läxläsning och tv-spel och lite högläsning om Sten Sture dy och Kristian Tyrann hann vi också med. Och sen gick N och 13-åringen ut och hoppade studsmatta medan jag fixade kvällsmat. Efter maten såg vi finalen i Mästerkocken och så blev det godnattsaga för de två yngsta. Bamse och ett kapitel i första boken om Femgänget! Så var dagen slut för de yngsta.
Jag tänker på det där med genpaketen och att hemmiljön inte spelar någon roll. Att det kvittar vilken familjemiljö man erbjuder sina barn. När jag är tillsammans med mitt yngsta barn...han som fortfarande bara har erfarenhet av familjemiljön och ingen annan miljö. Han som fortfarande bara är formad av familjemiljön och inget annat. Då tänker jag att vilken personlighet och vilken intelligens han än har så är det han gör varje dag, dem han umgås med varje dag, de erfarenheter han gör varje dag..det är detta som utgör fonden och grunden för hans utveckling. Hans unika genuppsättning samspelar med detta...allt detta han är med om. Allt detta tvinnas om varandra och ger hans personlighet färg och konturer. Jag föreställer mig att alla dessa dagar finns inom oss, vi som varit med...de är våra individuella upplevelser. De finns inom oss för alltid. Varje dag. Och våra upplevelser blir på något sätt en del av oss själva. Vi bär vår historia med oss. De blir vår berättelse om oss själva. Människor är mer än en uppsättning gener. Vi är våra egna mysterier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar