Viktiga satsningar på förskolan!

Det handlar mycket om förskolan nu i tidningen. I dag fanns en insändare från en folkpartistisk riksdagsledamot. Insändaren handlade om att Sverige måste satsa på utbilding för att vi ska kunna fortsätta ligga i topp och kunna värna om vår trygghet. Riksdagsledamoten menar att det är lätt att vi fokuserar på matematik, naturvetenskap och spetsforskning och att det är lätt att vi glömmer bort den svenska förskolan. 

Han fortsätter med att tala om att förskolan är en central del av vår välfärd. Den lägger grunden för våra strävanden efter JÄMSTÄLLDHET, skapar MÖJLIGHETER FÖR VÅRT DELTAGANDE I ARBETSLIVET. Den har en nyckelroll när det gäller att ge stöd till barn som kommer från MINDRE PRIVILEGIERADE HEM och skapar mer LIKVÄRDIGA FÖRUTSÄTTNINGAR INFÖR SKOLSTARTEN.

Alliansen har genomfört stora reformer för att stärka den svenska förskolan. De har tagit strid med dem som hellre velat använda pengarna till annat än pedagogisk verksamhet för våra minsta barn. Tack vare detta har förskolan blivit en egen skolform och det pedagogiska uppdraget har stärkts. Förskolan har fått en omarbetad läroplan som tydliggör barnens språkliga, matematiska och kommunikativa utveckling. Naturvetenskap och teknik har fått en viktig roll i förskolans verksamhet. Läroplanen har skapat en naturlig övergång till skolan.

Men vill vi ha en förskola i världsklass måste vi satsa mer. I budgeten för 2012 satsar regeringen 120 miljoner kronor på kompetensutveckling i förskolan fram till 2014. Man har infört forskarskolor för förskollärarna så att de kan ta en licentiatexamen. En ny förskollärarutbildning startade 2011 som är kopplad till förskolans verksamhet och karaktär där de yngsta barnens behov och utveckling sätts i centrum.

Alla barn förtjänar en bra start och en väl fungerande förskola där kompetens och kvalitet prioriteras. Detta är en förutsättning för att barnen ska kunna förverkliga sina drömmar och mål.

Man kan konstatera att argumenten för att alla barn ska gå på förskola från tidig ålder är desamma som alltid och att alla partier har anammat dessa argument. Det är den där tanken om solidaritet som ligger under alltsammans och spökar. Ordet som alltid förekommer i alla läroplaner. Det är viktigt att alla gör lika annars blir det orättvist. Men om man som förälder anser att man har mycket att ge sina barn. Ska man verkligen inte få göra det bara för att det finns föräldrar som inte är så bra för sina barn? Kan man inte i stället se till att svenska familjer har det bra och kan få ta hand om sina barn om de så önskar? Är det förresten verkligen så viktigt att alla gör likadant? Är det inte bra med mångfald? Ett samhälle som består av människor som får möjlighet att utvecklas i riktningar de själva tycker känns meningsfulla är väl trevligare än ett där alla tvingas åt samma håll? Kanske föds mer kreativitet och kunskap i miljöer där människor får blomma ut efter eget  huvud. Barnen hinner gå i skolan och lära sig saker. Det riktigt små barn behöver lära sig behöver de inte gå i skola för att klara av. Det räcker med att de har ok föräldrar som älskar dem och har tid att vara tillsammans med dem. De första skolkunskaperna är enkla att lära sig! Det är lätt att lära sig att läsa. Det är lätt att lära sig räkna. Det är lätt att lära sig om svampar och djur och växter. Barn i 7-årsåldern tycker dessutom att det är roligt att lära sig saker. Om de har tagits om hand om av föräldrar som har tid och lust att vara tillsammans med dem har de förmodligen utvecklat empati, social kompetens och "vanligt folkvett".

Man kan också konstatera att förskolan får bli hur dyr som helst. I Sverige har man inget emot att lägga väldigt mycket pengar på små barns vård och "utbildning". Man inbillar sig tydligen att små barn ska kunna gå i en slags skola och lära sig matematik, språk, naturvetenskap och teknik av utbildade pedagoger. Mycket av det små barn lär sig klarar de alldeles utmärkt av att lära sig på egen hand och i samspel med en vuxen som älskar dem. Det är så fascinerande att politikerna gärna tvingar alla föräldrar att lämna bort sina små barn och tycker att det är värt alla pengarna. De äldre barnen är tydligen inte lika viktiga. De får gå i en skola som inte håller måttet. De anses kunna klara sig själva på eftermiddagarna från ca 10 års ålder. När jag vänder blad i tidningen läser jag om att gonorré ökar bland unga. På ett halvår har antalet fall ökat från några få till 600! Det har säkert inget att göra med förskolan men det har med att göra med hur våra ungdomar mår och vilken syn de har på sig själva.

Slutligen pratar politikern om att barnen ska få förverkliga sina drömmar och mål. Vad exakt menar han med det? Har någon tagit reda på vilka drömmar och mål barnen har? Kan de små barnen tala om vilka drömmar och mål de har? Om jag ska fungera som tolk för min lilla 1-åring (och det anser jag att jag kan eftersom vi känner varandra så otroligt bra) så skulle jag vilja påstå att hans drömmar och mål just nu är:

• att få fortsätta att vara tillsammans med sin mamma (mig alltså) och få träffa sin pappa och sina syskon så mycket som möjligt.
• att få utforska sin omgivning så mycket det bara går.