Undersökning av Bengt-Erik Andersson

Många som vidhåller att förskolan är det bästa alternativet för barn (och därför vill hindra föräldrar som hellre vill ta hand om sina barn själva) hänvisar till en undersökning gjord på sent 70-tal av Bengt-Erik Andersson. Han är professor emeritus i utvecklingspsykologi ch pedagogik och följde 128 barn. Undersökningen visade att de barn som startat i daghem före 12 månaders ålder visade sig ha utvecklats bättre än övriga vid uppföljningar då barnen nått 8 och 13 års ålder. Man delade in barnen i 4 grupper.

1. tidig start på daghem
2. tidig start hos dagmamma
3. daghemsstart efter 2 års ålder
4. ingen omsorg utanför hemmet

Det fanns ett entydigt mönster: de två grupperna med tidig start i omsorg utanför hemmet hade utvecklats bättre än de andra två.

Jag läser om denna undersökning i Förskola för de allra minsta- på gott och ont av Magnus Kihlbom (psykoanalytiker och barnpsykiater), Birgitta Lidholt (fi dr i pedagogik, leg psykolog och lärarutbildare) och Gunilla Niss (leg psykolog) och där påstår författarna att undersökningen inte är relevant för att bedöma effekterna av dagens förskola. Uppgifter saknas om olika aspekter av kvaliteten i de olika former av omsorg som barnen fick och om vistelestider per dag och vecka. De jämförda grupperna var också små och det är osäkert om man verkligen kunnat kontrollera de socioekonomiska skillnaderna.

Allt detta känner jag igen från andra redogörelser jag läst om Anderssons undersökningar. Men något som förvånar mig och som jag aldrig läst någon annanstans är en lista på de slutsatser Andersson själv drog av sin undersökning:

• barn och föräldrar gör ges tillfälle att bygga upp nära, varma och trygga realtioner under barnets första levnadsår
• under hela förskoletiden behöver föräldrar och barn mycket tid tillsammans - för småbarnsföräldrar bör arbetsdagen vara sex, eller för de "riktigs små" barnens föräldrar rentav fyra timmar
• föräldrarna bör ha full valfrihet ifråga om val av omsorg "därför att om föräldrarna tvingas välja ett alternativ de egentligen ogillar kommer då att bli missnöjda och få samvetsförebråelser. De fungerar då också sämre som föräldrar
• kvalitet i daghemsverksamheten är en förutsättning för barnens utveckling
• regelbunden fortbildning av personalen är en av förutsättnignarna för kvalitet
• också andra former av stöd och uppskattning från arbetsgivarens sida är nödvändiga om personalen skall kunna behållas
• kvantitet och kvalitet får inte stå motsättning till varandra
• alla barn passar inte att gå i daghem, som alternativ bör finnas mindre grupper eller familjedaghem för infektionskänsliga.

Läs gärna
http://hemmaforaldrar.blogspot.se/2010/05/svenska-foraldrar-ar-grundlurade.html

http://www.hemmaforaldrar.se/bengt_erik_anderssons_undersokning_om_forskolan.htm


Här är annan intressant läsning som belyser motsatta ståndpunkten:
http://www.viforaldrar.se/Forsta-aret/darfor-ar-forskolan-bra-fo

http://www.dn.se/nyheter/tidig-dagisstart-det-basta-for-de-allra-flesta-barn