torsdag 30 augusti 2012

Om barn och mat!

I gårdagens tidning finns en lång artikel om barn och mat. Den handlar om övergången från bröstmjölk till vanlig mat. Artikelförfattaren, Sofia Hallonsten, skriver att det inte är någon brådska att lära sig att äta så man ska ta det med ro. Hon skriver att den nya trenden är att låta barnen äta själva från början.

Bröstmjölk och ersättning räcker som mat hela första halvåret och även efter det är det ingen stress att äta fast föda mer regelbundet. Om inte barnet vill kan man lugnt vänta och göra nya förök efterhand eftersom det går olika snabbt för olika barn säger Åsa Brungård Konde, nutritionist på Livsmedelsverket.

Livsmedelsverket rekommenderar att man ska börja introducera smakportioner av riktig mat när barnet är ca 6 månader. Man kan också ge "pyttesmå smakprov" innan det. Det har inget med näringsbehovet att göra; det handlar bara om att känna på och avdramatisera ätandet lite.

De avslutande råden är att man inte ska ta det för allvarligt i början utan försöka sprida matglädje till barnet. Alla barn är olika!

Det här låter ju vettigt! Det är ungefär så här jag själv har gjort med mina 4 sista barn. Med de två första var jag så fokuserad på vad som stod i "böckerna" att jag inte tänkte tillräckligt själv eller lyssnade på barnen tillräckligt mycket. När jag fick mitt tredje barn hade jag en 4-åring och en knappt 2-åring. Eftersom det var mycket att stå i hela tiden och ganska rörigt ofta ammade jag bäbisen mest hela tiden - han höll sig lugnare då. Jag blev specialist på att amma var som helst och när som helst - när jag matade 2-åringen, när jag satt och ritade eller sjöng, tom stående när jag lagade mat... Jag hade heller inte tid att fixa alla dessa smakportioner som skulle fixas enligt böckerna. Och om jag gjorde några var det i alla fall för mycket som hände vid bordet för att lillen skulle få ro i kroppen att äta upp. Jag bestämde mig för att han helt enkelt fick smaka på det som fanns och på det han ville ha! Han smakade på det mesta men mer än några småbitar blev det nästan aldrig. Han fortsatte på samma sätt tills jag slutade amma när han var ca 1,5 år. Då började han äta och han tyckte om allt! Det var aldrig något krångel med maten! Jag tror att han helt enkelt var mogen för att börja äta riktiga portioner samt att han hade vant sig vid alla smaker i egen takt och lärt sig att tycka om det mesta på sitt eget sätt! Det funkade så bra att jag gjorde likadant med de tre barn jag fick efter honom!


(Normalt sett äter han inte med kniv och gaffel men när pappa lämnade bordet passade han på att roffa åt sig hans bestick och då blev det plötsligt dubbelt så roligt att äta!!)

Artikeln får mig att fundera lite. De flesta barns situation ser ju inte ut så att det egentligen går att följa dessa råd. Det faktum att de flesta barn börjar på förskola vid 1-1,5-års ålder gör ju att man måste forcera matätningsträningen. Om en 1-åring börjar på förskola måste han väl äta den mat som bjuds där. Det finns ingen möjlighet att anpassa matätningen efter att alla barn är olika. Om jag ser till min egen 1,5-åring så blir han fortfarande ammad. Han äter det han vill när vi andra äter. Ibland blir det en hel portion. Ibland blir det ingenting. Då blir han ammad istället. Han får kanske en banan och filmjölk lite senare om jag märker att han verkar hungrig. Det spelar ingen roll om man ammar eller inte - de flesta föräldrar tror jag tänker efter om barnet åt tillräckligt eller inte. Man har barnets behov för sina ögon hela tiden och kan avläsa på hans humör om han behöver få mer mat eller inte.

Små barn och mat är ett känsligt kapitel enligt min erfarenhet. De blir lätt distraherade och de går lätt i baklås. Ibland kanske det inte är möjligt för dem att äta en fullstor måltid när alla andra äter. Då måste man få mer mat lite senare. Jag undrar hur det går till på förskolan. Är det någon som sätter sig in i barnets situation och läser av dess behov kontinuerligt eller får barnet klara sig till nästa måltid?

Ett annat problem som uppstår när man har sina barn på förskolan är att barnet förstås måste äta den mat som bjuds där. I de allra flesta fall är det mat som lagats någon annanstans och sedan värms upp när det är dags att äta. Jag själv tycker inte om sådan mat och skulle bara i nödfall äta sådan mat. Jag vill förstås inte att mitt barn ska tvingas äta sådan mat heller. Jag vill se till att mitt barn får mat jag själv tycker är god och nyttig.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar