torsdag 16 augusti 2012

Förskola för de allra minsta På gott och ont

Förskola för de allra minsta : på gott och ont


Jag har förut hänvisat till Förskola för de allra minsta På gott och ont av Kihlbom, Lidholt och Niss och nu tänkte jag skriva lite om boken som helhet. Boken handlar om hur dagens förskola fungerar för de allra minsta barnen (mellan 1 och 3 år). Den beskriver vilka risker som finns och hur förskolan borde vara utformad för att den ska möta de små barnens behov.

Boken tar upp de tre grundläggande aspekterna i barnens utveckling: anknytningen, kroppslig och psykisk förmåga att tåla stress och spänning, samt förmågan att samspela med andra människor.

Författarna menar att den svenska förskolan inte längre är tillräckligt bra för de yngsta barnen. Sedan början av 90-talet har barngrupperna ökat utan att resurserna har ökat i motsvarande grad. Andelen 1- och 2-åringar har ökat betydligt. Gruppstorlekar och personaltäthet är viktiga faktorer för god kvalitet och brister i detta avseende har stor negativ effekt, särskilt för de yngsta barnen.

Författarna skriver att verksamheten på många förskolor saknar de förutsättningar som är nödvändiga för god kvalitet:
-för stora barngrupper
- för låg personaltäthet
-bristfällig kontinuitet (sjuka förskolelärare med vikarier som ersättare)
- utbildad personal saknas ofta
-barn med behov av särskilt stöd har ökat kraftigt.
På grund av dessa faktorer löper många 1- och 2-åringar risk att skadas i sin utveckling.

Författarna har i sina samtal med personal och föräldrar lagt märke till en ömsesidig hänsyn. Båda parter undviker att föra fram oro och kritik för hur barnet har det eftersom de inte vill såra eller oroa varandra.

Boken innehåller avsnitt som handlar om hur en bra inskolning ska gå till, att personalen måste använda hela sitt signalsystem (ögonkontakt, röst, kroppskontakt) i sin kontakt med de små barnen, om stress och buller. Den innehåller även ett par avsnitt om hur barnets hjärna utvecklas - mycket intressant läsning men det blir för komplicerat att återge detta här. Boken tar också upp det faktum att förskolan blir mer och mer inriktad på att undervisa barnen. Författarna är helt emot detta och menar att det viktigaste för små barn är goda relationer till föräldrar och andra nära vuxna och till kamrater. De menar till och med att det kan vara skadligt för barnen att fokusera för starkt för kunskapsinlärning i så unga år.

Boken är alltså en genomgång av vad som brister i dagens förskola. Ändå är författarna i grunden mycket positiva till förskolan, även för de allra yngsta barnen. Man anser som sagt att förskolan betyder mycket för utvecklingen hos alla barn och att den kan kompensera för dåliga hemförhållanden. Man skriver också att svensk och utländsk forskning har visat att en förskola med hög kvalitet gynnar utvecklingen hos alla barn och kompenserar för sådana brister som orsakas av ogynnsam social och psykologisk miljö. Det står vidare att ett mål för den svenska välfärdsmodellen var att eliminera upphov till ojämlika villkor för barns uppväxt.

Jag har så svårt att förstå den här låsningen vid att förskolan skulle vara viktig eller till och med avgörande för utvecklingen hos små (och större) barn. Författarna till den här boken skriver ju själva att det viktigaste för barn är goda relationer till trygga vuxna. Föräldrar är ju trygga vuxna och om de vill ta hand om barnen måste det väl vara ett fullgott alternativ. Om de föräldrar som vill ta hand om sina barn hade möjlighet till det skulle det dessutom bli ett lägre tryck på förskolorna och då skulle kvaliteten kunna förbättras.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar