lördag 11 augusti 2012

Adhd-medicinering ökar

I lokaltidningen finns en liten notis om att adhd-medicineringen kraftigt har ökat. Jag surfar runt lite och hittar det här i Psykologtidningen nr 5, 2012

http://www.psykologforbundet.se/Psykologtidningen/Sidor/Huvudartikel.aspx

Här framgår att medicineringen för adhd har fyrdubblats mellan 2007 och 2011. Artikeln tar inte ställning utan presenterar olika forskningsresultat för att ge en heltäckande bild. Det förs fram några olika teorier:

1. Bättre kunskap om adhd hos allmänheten, inom skola, barn- och ungdomspsykiatrin samt vuxenpsykiatrin.
2. Ökad belastning i samhället med högre intensitet och allt större krav vilket gör att fler personer faller igenom.
3. Psykiatrin har prioriterat utredandet av neuropsykiatriska tillstånd inklusive adhd och att det har forskats mer om tillståndet under senare år.
4. Barn födda senare på året löper ökad risk att få en adhd-diagnos. De är mer "omogna"  och har svårare att klara skolans krav.

Psykologen Lars Lundström skriver att man använder adhd-medicin för lättvindigt. Han menar att samhällsutvecklingen och de allt större barngrupperna i förskola och skola bidrar. Barn är mer stressade och visar därför i större utsträckning upp adhd-beteende. Adhd- symptom  finns att söka i skolan och samhälle, inte som en medfödd funktionsnedsättning hos barnen menar han. Han säger också att det är självklart att barn födda senare på året är mer omogna. Men skolan kan idag ställa orimliga krav, vilket gör att de uppfattas som avvikande när det egentligen handlar om naturlig mognadsprocess. Lundström säger att: "Det borde vara självklart att barn tillåts mogna i sin egen takt. Omognad och naturliga trotsperioder ska inte medicineras."

Det här är något som myndigheterna i Sverige verkar vara medvetna om men inte gjort någonting åt. I Förskolan för de allra minsta läser jag om en kunskapsöversikt Skolverket gjorde 2001. Där drar de följande slutsatser:

"Utifrån den forskning som vi tagit del av är en grupp om 13-15 barn i de äldre förskoleåldrarna (4-5) år att föredra, om barnen ska utvecklas på ett optimalt sätt."

Detta betyder alltså att barngrupperna ska vara ännu mindre för de yngre barnen. Vidare kommer man fram till:

"För de minsta barnen är det indentitetsutvecklingen och språkutvecklingen som är så viktig för senare års lärande som tar mest skada. "
"För många barn i behov av särskilt stöd krävs numera ofta en diagnogs för att de skall få hjälp och stöd. I en mindre grupp hade det kanske aldrig uppstått något behov av att diagnosticera dessa barn."

Om man tror att samhällets sätt att behandla barn kan leda till att barn utvecklar adhd-liknande symptom och ändå inte gör någonting åt saken då är det väl något som har gått riktigt snett?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar