Nattis!

Jag läser en artikel om nattis - barnomsorg på kvällar, nätter och helger - i lokaltidningan. Det står att antalet kommuner med nattis har blivit rekordmånga i år. Under 2012 startar 30 nya kommuner med servicen. 2005 var 3057 barn inskrivna på nattis. 2011 var det 4551. Per-Arne Andersson, chef vid Sveriges Kommuners och Landstings avdelning för lärande och arbetsmarknad säger att det bara är en tidsfråga innan alla kommuner kommer att erbjuda omsorg på obekväm arbetstid. Det håller inte att familjer ska anpassa sig till ett stelbent system helt enklelt. Många kommuner inväntar dock stimulansbidrag för utökad ob-barnomsorg. I Kiruna införde man nattis utan att vänta på statsbidrag. Ordföranden i barn- och utbildningsnämnden säger att de visade en rättighet som föräldrar bör kunna ha: att kunna jobba obekväma tider och ändå ha en bra kvalitet på sin barnomsorg.

Visst, det är självklart att man ska ha en bra kvalitet på barnomsorgen. Och det kanske är bra att det finns nattis eftersom det är så få människor som klarar sig på en lön och därför måste båda föräldrarna arbeta även om de har små barn. Man måste ju få chansen att försörja sig. Men nattis och dagis är ju inte gratis. Jag har skrivit det förut men skriver det igen - en förskoleplats kostar ca 100 000 kr/barn och år. De som vill vara hemma och ta hand om sina egna barn skulle kunna få en del av de pengarna. Då kanske behovet av nattis (och dagis) inte skulle vara så stort.

Och visst är det konstigt att man pratar om rätten att få arbeta men aldrig rätten att få ta hand om sina egna barn. Eller för den delen rätten barnen har att få vara tillsammans med sina föräldrar. Jag vet inte hur det är med alla andra men jag skulle inte gilla att sova tillsammans med vuxna som inte tillhör min familj på nätterna, hur trevliga de än är. Det kan ju hända att barnen inte heller egentligen gillar det.